Vi pratar mycket i modern tid om Mor Kerstin från Stämmemad och hennes avtryck i textilhistorian men fanns det inga företagsamma kvinnor före henne? Jag bläddrar i Kungliga bibliotekets dagstidningsdatabas och finner fyra artiklar om vävning och odling av linne som ändå hänger ihop. Här nämns även de kvinnor som får väldiga beröm för sina vävnader. Om så inte lika mycket påverkan som Mor Kerstin men det skiljer sig också nästan 100 år i teknik och samordning.
I början av 1720-talet levde änkefrun Helena Catharina von Utfall på Jonsjö i Halland som gränsar till Istorp och Horreds socknar. Hon vävde de första åren dräll med 8 skaft och fick då betalt 11-12 öre Alnen men hon ville förfina den. I Marks härad använde de en fjärdedel lärst och dräll med inslag av grövre garn och blågarn som inte var tillåtet att sälja då landshövdingen greve Mörner ändrat i handels-seden. Så Helena Catharina kontaktade Jungfrun Maria Catharina Lagerqvist på Kransbro i Istorp om hon kunde hjälpa till. Hon fick flera soldathustrur att de första åren väva 8 skafts dräll men mot slutet 1720-talet frågade de själva om de fick börja väva 16 skafts dräll med Holländskt tryck och det fick de. 8 skafts dräll blev allt vanligare och mindre lönsamt så 16 skafts dräll med lite grövre garn blev det vanligaste man vävde i Istorp. Helena Catharina kunde nu sälja detta för 12-13 öre Alnen med en bra förtjänst men även export till utlandet gick de fina vävnaderna. Sedan bönderna i Marks härad började väva mer dräll kunde Helena Catharina börja planera vävnad av te-servetter och handdukar i blå/vitt och vitt/grått.
Linvävnaden fick sin uppkomst i början av 1700-talet då kriget pågick med Danmark. Handeln med Tyskland blev bruten och man fick själva börja väva lärft och blågarn för att fixa utrustning till de skånska regementen. Entreprenörer fick vid den tiden anlägga egna fabriker på egen bekostnad för att kunna tillverka blått tyg som syddes till armens skjortor och lärft till halsdukar. Kvalitén var så hög att plaggen fortfarande användes 50-60år senare(1760).
Helena Catharina på Jonsjö gick bort 1750 men vävkunskapen försvann inte vid hennes bortgång utan den fortsatte i Kransbro hos Maria Catharina och hennes dotter. Det finns många kvinnor i Marks härad under 1700-talet som gjorde sina egna små avtryck. På Öresten levde under 1760-talet Fru Friherrinnan och Generalinnan von Lingen. Hon samarbetade med Fru Friherrinnan och Överstinnan Hjärta. De tillsammans vävde färgade tyger med olika randiga och rutiga mönster.
I originalartiklarna nedan kan ni läsa om de alla duktiga och företagsamma kvinnor i Marks härad som gjorde sina små avtryck i textilhistorien under 1700-talet. Man kan undra om det finns något kvar efter alla de här vävnader att beskåda någonstans? Texterna är ej moderniserade men räds ej för att läsa dem för det skiljer sig inte jättemycket mer än stavningen! Och om jag fått något om bakfoten säg gärna till, är varken textil- eller gammelords-expert.
Några ord att ta med sig!
Kläden = tygstycke
Lärft = tätvävda tyger i tuskaft, främst vita linnetyger men även bomullstyger
Blågarn = grovt linnetyg av blågarn
Dräll = en vävteknik, som ger ett karakteristiskt rutmönster utan något särskilt mönsterinslag
Sölfs = skafts
Utdrag af et Bref ifrån Warberg den 15 Januarii
Så allmänt bekant det är at Spinnande och Wäfwande kommit til en ansenlig högd uti Marks härad, och i synnerhet Drälls-Wäfnaden uti Istorps Sockn, få föga bekant lärer det däremot wara, hwad tid och hwilka Personer det förtjenta beröm bör tillskrifwas, at härutinnan hafwa gjordt början. Drälls-Wäfnaden tog sin rätta början wid åren 1723 och 1724 genom då warande, afledne Comendeuren Bathenhjelms Enke-Fru Helena Catharina von Utfall på Jonsio i Halland, och fortsattes til hennes död år 1750. Ehuruwäl hon i de första åren merendels nögde sig med 8 Sölfs-Dräll, som den tiden kostade aldrahögst 11 a 12 öre Alnen och lärofter 7 a 8 öre Alnen, war hon dock omtänkt at högre förädla denna Waran förmedelst finare och förwarligare arbete samt ännu flere Sölfs wäfwande, än uti det nära där intil belägna Marks härad, hwarest de alltid til en fierdedel, af lärst och Dräll-stycken, inslogo grofware Garn eller Blågarn, hwilke Sorter nu ej tillåtas under er at säljas, sedan Hr. Landshöfdingen Gref Mörner, innan sin bortflyttning ifrån Länet, ändrat denna mindre nyttiga Handels-sed. Förmemälte Fru fick igenom sin nära Granne Fröken Maria Catharina Lagerquist på Creussbo uti Istorps Sockn anledning til en Soldats Hustru ifrån Istorp, hwilken i de första åren wäfde 8 Sölfs Dräll; men 1727 och 1728 sokte desse Fruntimer öfwertala samma Hustru at wäfwa 16 Sölfs Dräll efter et Hålländskt Mönster, hwilket gick så lyckeligen, at efter hand blef denna sistommände Drälls-Wäfnad mer och mer allmän, och 8 Sölfs Dräll af ringa wärde; så at med tiden wäfdes allmänt i Istorp 16 Sölfs Dräll enär alla där i Socknen började se fin fördel därwid, i det de för hwarje Aln, oachtadt deras blandning med gröfre Garn fingo 12 a 13 öre, hwilket den tiden war en god förtjenst, då Penningar woro rare, emedan de gingo utur Landet för Utländsk Handel. Den tiden war och hwar Man nögd med runga fötjenst då et Pund Lin allenast kostade 6 Mark, det bättre slaget 11 Mark, och det bästa Linet 16 Mark Silw:t. Sedan Bönderne i Marks härad började tilwärka mera Dräll, än den tiden understundom kunde med fördel afsättas, uptänktes på Jonsiö at wäfwa Thee-Servietter och Handdukar af blått och hwitt sam af hwitt och grått.
Lin-wäfnaden i Marks härad började få sin upkomst af den ordsaken, at då Kriget med Danmark begyntes år 1700, blef öfwerfarten från Tyska Orter til Malmö hindrad, så at Kläden, Lärfter och Blågarn, med mera, ej kune införas från Tyskland til Regementernes beklädning i Skåne. Wid den tiden anlades af wissa Entrepreneurer en Fabrique på egen bekostnad, at tilwärka blå Kläden, gult och blått Boy, m. m. och åtskillige Handlande i Borås blef updragit, at skaffa lärft til Halsdukar, Blågarn til Skjortor m. m. Borås Boerne bestälte sådane Lärfter til Armeens behof uti Marks härad, och därigenom bragtes Allmogen därstädes til den idoghet och skickelighet at tilwärka Lärfter, som de ännu til denna tid äga.
Inrikes Tidningar 1762-01-28
Utdrag af et bref ifrån Småland. D 16 Aug. Wid genomläsandet af Inrikes & Tidningen R:o 23, hwaruti en Resande från Alingsås berättar, det han rest förl. Winter, uti en af Götha Rikes nedre Province, och träffat en Fru, som där bodt i orten, whilken infördt en ny klädesdrägt hos sit kön, bestående af hemmagjorda Tyger; har jag trodt mig höra anmärka, hwad jag under långligit wistande i orten sedt uti denna Slägde-art, sedan sådant nu mera icke behöfwer döljas, som förtjenar en tänkande Allmänhets akting. Redan först på 1750 och 1760:talet hade Fru Friherrinnan och Generalinnan von Lingen på Öresten, samt Fru Friherrinnan och Öfwerstinnan hjerta, född von Blomgren, på Öhrby, gifwit stora efterdömen, hwad Spånad och Wäfnad angår, och wisat ej allenast prof på fina Lärfter och Dräller, utan på flera slags Tyger af alla färgor med mångfaldiga sorter randiga och rutiga Mönster. Ty at ej utesluta flere snälla Spinnerskor och Wäfwerskor i Mark, får jag nämna några, som jag äfwen sedt tilwerka rätt wackra Tyger af åtskilliga slags färgor och mönster; bland whilka är en Capitainska Björnberg på Ginkalunda; en Lieutnantska Björnberg på Grimskulla, som är mycket snäll, tillika med dess Döttrar; den tiden en Enke Fru Capitainska på Berg; en Auditeurska Ödman på Trantorp, född Lindberg, som sedan 1763 warit Enka, men hållit et hederligt hus, klädt sig, med 8 Barn, af egen wäfnad och tilwerkning. Fru Ekman på Wik, född Ahlberg; Fru Wallter på Strömma; Fru Ekman på Bossgården; Fru Prossstinnan Kollinia i Seglora, född Brandtberg; en kyrkoherde: Fru i Berghem, född Kollinia. Dessa Fruar kunna wisa fina Tilwerkningar af alla slag, och det af egen spånad och wäfnad; Ia äfwen, Istorp och Surteby med Öxnewalla Prästehus, kunna framwisa wackra Tyg af egne tilwerkningar. En Fröken Palmhjelm bör ej uteslutas; ty hon spinner, färgar och wäfwer de finaste och wackraste Tyger, at hon med de störste i orten kan wara klädd med egne tilwerkningar wid alla högtidligheter. En Demois. Inga Caisa Pihl i Kungsäter, är och en ibland de snällaste Spinn- och Wäfwerskor i Marck, af allehanda slags wäfnad, samt färgar hwarjehanda Couleurer, dem hon brukar till fine randige och rutige Tyger. Jag påminner mig äfwen en Fru Capitainska Edman på Öhresten, född Ribberstam; hwem bör icke berömma henne för fin ackivitet och snällhet i Wäfnader, som all annan hushållning; hon kom til Marck på 60-talet, då hon förut ej haft tilfälle at utöfwa Spånad och Wäfnad; men sedan hon nu warit där några år, gifwer hon de infödde intet efter, utan kan wisa sig hederligt klädd med det, whartil hon sielf både spunnit, färgat och wäfwit. Åren 1753 och 1754 såg jag hemma-gjordt Tyg, så til Rock, som underkläder, whilket war tilwerkat i Öhrby Prästegård til största fullkomlighet. Sedan jag omnämnt Marks-boerne til en del, ty alla blefwo för widlyftigt; torde mig tillåtas nämna något om snälla Fruntimmer i denna släkd uti Kinds härad, som gränsar intil Marks.
Inrikes Tidningar 1774-09-01
Utdrag af et Bref ifrån*warsebo, d. 14 Sept.
En Wän ifrån Småland, har behagat låta anteckna min Hus-Fru ibland de snälla Fruntimmers antal uti spånad och wäfnad, hwarföre jag är honom obligerad. Härigenom får jag tilfälle, at ännu widare öka Nummern på dem, som för Spånad och Wäfnad werkligen förtjena en tänkande Allmänhets aktning, neml.: Enke-Fru Probstinnan Carlberg, född Nidelström, äger insigt uti den Turkiska Wäfnaden, har också wäfwit et Ylle-Täcke uti chatering af allehanda slags färgor, som är tjenligt til ett Bigtkläde; denna konst har hon sig förwärfwat, genom idoghet och slit, uti Yllespånad och Wäfnad går så långt, at en wiss Man ägt en Klädning af dess händers werk, til godheten så fin, at de, som samma Klädning sedt, påstådt densamma wara af Utländskt Frisade. Ofwannämnde Insigt har hon lemnat sin Dotter såsom det endaste arf öfrigt, sedan hon med 2 sjukliga Söner blifwit uti medelöst tilstånd försatt, genom en huld Makas bortgång, hwilken blef regalerad med Konungens dyra Nåd; och hafwa kyrkohedar warit i Pastoratet, af Carlbergska ätten, uti 73 år.
Fru Probstinnan uti Surteby, spinner, tillika med sin Dotter, ganska fint Lingarn, samt har förskaffat sig Wäfskedar dertill, at Wäfnaden liknar Holländskt Lärft, och säljes uti Götheborg til Två Påtar alnen.
Fru Lieutenantskan Tranbergm upfödd i Marks härad, känner spolens halt, och excellerar i allehanda slags Wäfnader.
Jag fruktar, at Fabriquerne med swartsjukt ögande de många här å orten warande hederliga Wäfwerskors snabbhet, och formera dem Process; men mine Högtrespect. Fruntimmer! Sätten Eder i Harnest; det Patriotiska Sällskapet lärer ej tillåta, at se Eder öfwerwundna; och huru lyckelig blir icke en Man, som får til Hustru en snäll och uti Hushållning upfödd Flicka, wand från alt flygtighet och yppighet, samt til sanskyldig Gudsfrugtan ifrån spädaste åren handledd.
Qui vul finem, vul etiam media.
Inrikes Tidningar 1774-10-03
Älskaren af idoge Landtbrukare, i Götheborgs Allehanda N.o 16, yttrar en ganska patriotisk önskan, at almogen i Marks, Kinds etc. härader finge, igenom goda exempel och upmuntran, smak och hog för at nära sig, såsom hemmans brukare, hwarigenom inwånarnes medfödda lust, at med sina swarfwerier fara Landet omkring, efter handen torde förgå och uphöra. Jag deltager aldeles i samma wälmenta önskan; men frågar wänligen, om icke til äfwentyrs Min Herre förringar den goda tanka, almänheten äger om i synnerhet Marks boenes idoghet, då Han tillägger dem afsky för plogen, och hog för intet annat, än at färdas med swarfstolen på ryggen, än hit och än dit. Bör man förtiga detta driftiga folkets oändel och lyckeliga slit med lin och hamp-odling, med linspånad och wäfnad, i fin ort.
Marks härad, hwarest äro små hemman, har nästan intet annat näringsfång. Emillan Michels-mässo tiden och Kyndersmässan förrättas spinningen af gamle och unge, af båda könen. Sedan börja wäfstolarne at gå in til hö-ands tiden. Det är ej rart at se twå wäfwar på en gång i huset. Mästa tilwerkningen består i Lerfter, bredare och smalare, finare och gröfre; här och där wäfwas en myckenhet gröfre och finare dräller, tyger af linne-warp och ylle-inslag, bolsterwahr, m. m. År 1761 redan, troddes efter uträkning, 2000 stycken lärft och dräll, til 60 alnar hwartdera, kunna i Istorps gäld ensame, tilwrkas. Se Götheb. Magasinet N:o 29. Hwart stycke wärderades då til 40 eller 50 Dal. S:mt. Ku klagas almänt, at afsättningen icke swarar emot folkets slut och idoghet. Men om detta näringsfång torde jag, framdeles, så närmare och mera yttra mig.
Götheborgs Allehanda 1775-02-28
Kommentarer