Fjärde delen i artikelserien handlar delvis om ett Svensk-Danskt slag på åkrarna runt Karl Gustav och Galg-berget när kyrkan.
Anmärkningar under en resa i Marks Härad del 4 – Götheborgs Allehanda 1775-05-16
12. Skog finnes i några Pastorater, såsom i Seglora, Sättila, Örby, Torestorp och Kongsäter. Uti Surteby och Kattunga Socknar är någon Bokeskog, uti Istorps giäll, finnes skog endast i Horreds Socken. Den almännaste skog består mäst af gran och furu, samt något Ek, hwilken aftager årl. Folket har därföre på flere ställen börjat på at uptaga torf til bränsle. Krono allmänningar finnas ganska få, som uti Sättila, Skepshults och Fritsla Socknar.
13. Utmarker finnas i hwart pastorat, bestående af Berg och Ljungmarker, där boskapen söker sit Sommarbete, fast det är nog magert; hwaraf kommer, at boskapsslaget blifwer här ganska litet til wårten. Marken är på de flästa ställen nog sank, särdeles på den trakten, som wetter åt Halland, och häraf sker, at Får, icke til särdeles myckenhet kunna hållas. Hästar köpas ifrån Halland. Getter hållas på de ställen, som därtil äro tjenlige; men stor swårighet är, at få qwinfolk til wall-hjon.
14. På et Berg, som kallas Galge-berget, nära wid Skedeshems kyrka, skola de Danske och Swenske Konungarne slut at fred, sedan de hållet en skarp drabbning på Skedeshemma Hed, et stort slät fält. Det säges, at de Danske en gång, så hårdt eftersatte de Swenske, at de nödgades gå ned uti sine minor, och då de förnummo Danska Arméen wara dem alt för nära, hafwa de låtet dem springa i luften, hwaraf de Danske ledo et stort nederlag. Desse Wallar och minor, sågas af det Danska folket wara gjorde, men af de Swenske eröfrade. Sannolikheten tyckes wäl willa medgifwa, hwad gammalt rykte om desse wallar såger; ty på nämnde Hed är et ställe, som kallas Flora rygg, och tycktes wäl af människo-händer wara anlagdt, såsom en wall eller Bröstwärn, och där är den ena dälden efter den andra, som genom underjordiske gångar tyckas haft någon connexien; däribland äro äfwen några kullar af hwilka en heter Smörkullen, och en Bosa kullen; men originen til deras namn, wet man icke. Under desse krig, hwars period man icke wet at utsätta, är å båda sidor, föröfwat mycket röfweri. En af de Danske Röfware har en gång, efter gammal sägen, taget ifrån en fattig Enka, wid en gård, som heter Stommen, nära wid kyrkan, dess enda ko, til hennes stora sorg och saknad; men hwad hände? Kon kom tilbakars om 3 år, och hade 24 andra med sig i följe. Hwad detta hade för glad werkan hos denna gamla gumman, kan hwar lätt föreställa sig. En gång hade 15 Röfware gifwet sig in på Swenska gränsten, i tanka at utöfwa sit upsåt. De gingo in i en gård, som heter Rud, i Kongl. Pastorat, och under det de woro inne, som en Skata flygandes ner igenom skorstenen, som förebådade deras almänna undergång, som ock timade straxt efter, efter gammalt ryckte.
Comments