Det är intressant att man kan hitta så mycket information i gamla tidningarna, om en person från den lilla byn Älekulla under 1800-talets senare del.
Folkskollärare och klockare Johan Henrik Torell föddes i Öxabäck den 24 januari 1844. Han var gift med Anna Johanna Andersdotter sedan 23 augusti 1867 och hade 6 barn tillsammans.
Johans historia, vad jag hittat, började när han blev skollärare och klockare i Älekulla socken.
Han verkade inte vara en karl som bara satt still, utan hade en hel del för sig.
Förutom sin familj som bara blev större byggde han till lada och uthus till skolhuset och skapade större åkrar, radade med dubbelmurar.
Utöver byns lärare och klockare var han också byns föreståndare för poststationen som inrättades den 1 januari 1875. Årslönen var 40kr per år men han lyckades höja denna till 60kr 1877. När lantbrevbärare skulle införas av Poststyrelsen 1879 skickade Johan in ett brev till dem och självmant lade sig lågt i lön, endast 20kr om året. Allt för att bevara poststationen i byn och så blev det. Hans efterträdare, Handlaren Gabriel Svensson tog över poststationen i oktober 1887 efter Johans bortgång och fick högre lön samt en höjning i oktober 1901.
Gunnarsjö poststation låg även den i hotet av nedläggning. Och även här skickade Johan in ett brev, men det hjälpte inte. Dock återinrättades poststationen 1898 och inte för än 1965 ersattes den med modern lantbrevbäring.
Som klockare var Johans grunduppgift att ringa i kyrkoklockorna men han gjorde så mycket mer i kyrkan under sin tid i livet.
Den största bedriften var att bygga församlingens kyrkorgel med hela 6 välljudiga, stämmor. Idén till att bygga den fick han efter han hört talats om bröderna Bengt Karl och Swen Johan Magnusson ifrån Sjögård, Öxabäck. De hade byggt ett eget harmonium, även kallat tramporgel samt en liten piporgel utan några ritningar. Så de var skickliga hantverkare och orgeln kunde bli billig att bygga.
När Johan frågade församlingen om bistånd var de lite skeptiska till att detta projekt skulle lyckas.
Han fick totalt 800kr av församlingen och resten fick han bekosta själv, cirka 1000kr.
Efter lite sökande, köpte Johan sig en orgelbyggare handbok och sedermera blev brödernas mästare.
Det tog Johan och bröderna Magnusson cirka ett halvår att färdigställa orgeln. Men de fick under tiden goda kunskaper om att bygga en orgel och värdet av orgeln var minst 2000kr.
Invigningen av kyrkorgeln var i oktober 1876. Och då insattes även en avbetalningsplan för församlingen till Johan. Inom en 10 års period skulle församlingen betala Johan med frivilliga gåvor, men skulle Johan dö inom 10 år efter orgeln blivit färdig. Skulle församlingen återbetala allt omedelbart till hans änka.
Utöver orgeln hade Johan byggt om kyrktornet efter egen modell. Det kostade honom 60-70 snickare dagsverken, alltså hela arbetsdagar han utförde under sin fritid. Han byggde om läktaren så det fick ett finare utseende. Ändring av koret med ny altardisk, allt efter ritning och uppsikt av Johan.
Idag vet vi att det mesta är återställt till originalmålningar i kyrkan och orgeln har bytts två gånger. En gång på 30-talet och den sista på 70-talet, bygd av Tostareds Kyrkorgelfabrik. Så hur mycket finns kvar av Johans själ i kyrkan?
Efter allt engagemang i den lilla byn Älekulla fick han sommaren 1882, hela 200kr i belöning av länets södra slöjdförening som ett erkännande för svensk hemslöjd.
Johan Henrik Torell gick bort den 9 september 1887, endast 43 år gammal. Enligt kyrkoböckerna hade läkaren konstaterat att det var magsår han led av. Och ser man tillbaka på Johans bedrifter i byn och sin stora familj. Kanske det inte var konstigt att det slutade som det gjorde. Jag tolkar det som om att allt han axlade gjorde så han fick magsår, och då refererar jag till stress. Men jag kan självklart ha fel.
Efter Johans hastiga bortgång fick hans hustru Anna med 6 barn väldigt svårt att klara sig och snuddade på gränsen till medellös, utfattig.
Men det fanns en väldigt god själ i grannbyn Torestorp, nämligen kyrkoherden H. Sjöblom.
Sjöblom hjälpte till med kostnaden till Johans begravning. Och eftersom Johan gick bort mitt under en termin hjälpte även Sjöblom och en annan lärare i pastoratet till med det här.
Orsaken till denna fina gest var för att Anna skulle få ut hela lönen i eget bruk istället för att ta in en vikarie den sista tiden av terminen. Sjöblom hade även i godhet tagit in ett av de yngre barnen och lovade uppfostra det som sitt eget.
Inte var det bara Sjöblom som brydde sig om familjen Johan efterlämnade sig.
Johan hade ett sådant bra ryckte att några från folkskolans vänner hade lagt ut en lista i akademiska bokhandeln i Stockholm. Där de uppmanade att skänka en gåva till denna fattiga familj. Hur mycket detta bidrog framkom inte, men ett starkt bevis till Torells bedrifter bland sina skolade vänner.
Till sist måste vi väl avsluta dennes mans historia med tidningsannonsen som innefattade hans tjänst. I Vimmerby Tidning den 23 september 1887 står det om Johans lediga tjänst.
Skollärare, klockare och organist-tjänst i Älekulla.
Alla originalartiklar finns renskrivna nedan men även länkar till artiklarna. Endast den senaste om poststationen som är under kopieringsskydd, då den delades i Göteborgsposten 1989. Alla andra är över 100år och då inte under kopieringsskyddet. Det klippet har jag inskannat från Älekullas torpinventering.
Vissa artiklar florerade i tidningar över hela landet om Johan Henriks Torells bedrifter. Så måttligt känd blev han allt under sina år i Älekulla.
Tidningsartiklarna
Borås Tidning 1876-10-18
I Ellekulla kyrka inwigdes sistlidne lördag ett nytt orgelwerk innehållande sex stämmor. Det war dagen förut i församlingsboarnes närwaro afprofwadt och godkändt.
Det är bekostadt af församlingens folkskolärare hr Torell och skall af församlingen till honom betalas med friwilliga gåfwor, utan annan förbindelse för församlingen än att om hr Torell dör inom 10 år härefter och orgelwerket ej då är till fullo betaldt, så skall församlingen genast utbetala det återstående till hr Torells arfwingar. Orgelwerket har kostat hr Torell omkring 1000kr. Derwid är dock att märka, att hr Torell då ej räknat allt sitt arbete och sina beswär wid byggandet. Det torde ej finnas många folkskollärare, som kunna skaffa den församling de tillhöra orgelwerk på så billiga och bekväma wilkor.
Orgelwerket är under hr Torells ledning uppfördt af twenne manliga snickeriarbetare, bröderna Bengt Karl och Swen Johan Magnusson från Sjögård i Oxabäcks socken. De hafwa förut på egen hand förfärdigat ett harmonium och en liten piporgel. Dessa instrument äro gjorda så att säga alldeles på måfå och utan några regler, men bära dock wittne om goda anlag hos dem som förfärdigat dem. Det war på grund af dessa prof, som hr Torell kom på den tanken, att med dessa båda mäns biträde kunna förfärdiga en werkligen duglig kyrkorgel för billigt pris. Han ansåg nemligen, att då de utan all underwisning kunnat åstakomma anwändbara instrument, så borde de, om de finga rätta grunder att arbeta efter, kunna bygga ett åtminstone för en mindre kyrka brukbart orgelwerk.
Han skaffade sig derför en god orgelbyggarehandbok och beslöt blifwa de båda brödernas mästare. Församlingen wille dock ej wåga risken af detta experiment, utan måste hr Torell derför äfwen beskosta orgeln, om han skulle få bygga den. Hans företag har och öfwer alla förmidan lyckats, till stor både heder och glädje för hr Torell och hans båda medhjelpare. Den nya orgeln är nemligen både till intonation stämning och mekansikt mycket god samt har en prydlig struktur.
Små församlingar, som wilja till billigt pris anskaffa sig ett orgelwerk, kunna med fullt förtroende wända sig till antingen ht Torell eller någon af hans twå biträden.
Länk till artikel: https://tidningar.kb.se/…/18…/edition/145017/part/1/page/1/…
Norrlandsposten 1876-10-20
Sjelflärde instrumentmakare. I Ellekulla kyrka inwigdes för ett par weckor sedan ett nytt orgelwerk om sex stämmor, hwilket blifwit förfärdigadt af församlingens skollärare Torell, som derwid enbart biträdts af twänne wanliga snickeriarbetare. Ingen af dem har lärt orgelbyggeri utan har Torell betjenat sig af en handbok i nämnda branch och med tillhjelp deras förfärdigat orgeln, som till intonation, stämning och mekanik är mycket god och har prydlig struktur.
Länk till artikel: https://tidningar.kb.se/…/18…/edition/146891/part/1/page/3/…
Borås Tidning 1882-08-10
Idog och oegennyttig folkskollärare.
I södra Elfsborgs län nära Hallandsgränsen ligger inom Marks härad en liten obetydlig och mycket fattig socken, Ellekulla, hvars skollärare, hr J. H. Thorell, på ett synnerligt vackert sätt gjort sig förtjent om det samhälle, hwars tjensteman han sedan 12 á 15 år är. Sålunda har han endast med tillhjelp af ett par snickare för 8 år sedan i sockenkyrkan uppsatt en sexstämmig orgel med särdeles fyllig och ren ton, värd minst 2000kr. Af sakkunige bedömes detta arbete såsom synnerligen godt och reelt. Genom att följa anvisningar i böcker öfver orgelbyggeriet, hvilka Thorell först med stort besvär skaffade sig, förvärfvade han färdighet att sjelf gjuta, hyfla och polera alla metallpiporna i orgeln, hvilka synas vara af lika godt arbete som orgelbyggerifabrikernas. Med denna orgelbyggnad var han sysselsatt omkring ett halft år å fristunder och fritider samt har genom sammanskott och bidrag från församlingen derför erhållit omkring 800 kr. Det öfriga har han genom lån sjelf fått bekosta, och det ser knappast ut, som om församlingen skulle blifwa i tillfälle att härutinnan hålla honom skadelös. Vidare har han uppgjort modell till nytt kyrktorn och förestått ombyggnaden deraf, hvarvid han utan ersättning uppoffrade 60 á 70 snickaredagsverken under sin frihet från skolan. Mestadels med egen hand har han dessutom ombyggt kyrkans läktare, hvarigenom denna erhållit ett prydligare utseende: ytterligare har han ombesörjt ändring af koret, hvarvid ny altardisk m.m. blifvit gjord, allt efter ritning och under uppsigt och ledning af hr Thorell. Med skäl kan man derför säga att hela den lilla nätta kyrkan bär spår af hans idoga händer.
Skolhuset har han – till största delen på egen bekostnad tillbyggt och dertill uppfört rymliga och goda uthus, lada, stall m.m.
Men ännu mer har han kanske uppoffrat på uppodlandet och iståndsättandet samt kringgärdandet, delvis med dubbel stenmur, af en till skolan exproprierade, förut alldeles oduglig vildmark om 10 á 11 tunnland, så att snart eger Ellekulla ett litet ej så oäfwet skollärare- och klockareboställe.
Mannens oegennytta och offervillighet är ännu mer aktningsvärd, då man vet, att han eger stor familj, sex barn, att uppföda och uppfostra.
Sedan länets södra slöjdförening erhållit vetskap om hr Thorells förtjenstfulla verksamhet, har dess styrelse tillställt honom belöning af 200 kr. såsom ett erkännande från föreningens sida af de förtjenster han i sin mån inlagt om svensk hemslöjd.
Länk till artikel: https://tidningar.kb.se/…/18…/edition/145020/part/1/page/2/…
Vimmerby Tidning 1887-09-23
Lediga tjenster
Förenade skolärare-, kockare- och organist-tjensterna i Ellekulla, Älfsborgs l. 60d. fr, 9 Sept. Skoll.-l enl. l..kl.- o org.-l 100 kr. Adr. Torestorp.
Länk till artikel: https://tidningar.kb.se/…/18…/edition/155982/part/1/page/2/…
Borås Tidning 1887-10-11
En menniskovän som få är kyrkoherden H. Sjöblom i Torestorps pastorat af Marks härad. Då man nu för tiden så ofta får höra och se tilldragelser, som vittna om allt annat än menniskokärlek, är det verkigen en glädje att i vår pesimistiska tid kunna visa, att det ännu finnes menniskor, som utöfva och så att säga gjort till sin uppgift att göra godt mot sen i nöd varande nästa.
Nämnde kyrkoherde är alltid en hjelpare, der nöd och bekymmer råda; särdeles har han visat detta mot enkan och barnen til den nyligen aflidne folkskolläraren Thorell i Ellekulla socken af nämnda pastorat. Nämnde lärare, som var en skicklig orgelbyggare oh derpå offrat mycket af sina inkomster, afled mycket hastigt, efterlemnande enka och sex minderåriga barn i torftiga omständigheter.
Vid mannens död var enkan i ekonomiskt betryck, men fick hjelp af kyrkoherde Sjöblom, hvilken nästan ensam bekostade begrafningen. Ocke nog härmed: då läraren afled under nu pågående lästermin, hvarat återstod 65 läsdagar, åtog kyrkoherden sig att igenläsa hälften deraf och en annan lärarare i pastoratet andra hälften, hvadan enkan slipper hålla vikarie för detta läseår och får således sjelf behålla hela lönen. Ja, då hennes man ej var delaktig af enke- och pulillkassan har kyrkoherde Sjöblom godhetsfullt upptagit ett af de mindre barnen och lofvat uppfostra det som eget barn.
Oaktadt pastoratet är ett af de större Mark (det omfattar ej mindre än tre socknar) har kyrkoherden tid med allt och alla.
En gång, vid ett besök i pastoratets aflägsnaste del, gick han förbi ett fattigt torpställe, utanför hvilket en gammal halfblind gumma var sysselsatt med att hugga ved. Kyrkoherden såg på henne ett ögonblick samt gick sedan och hjelpte henne att hugga.
Detta är blott en ringa del af det bekanta goda han gjort och gör: ”ty det stort sker, sker tyst”.
Det behöfvet väl icke tilläggas att han är omfattad med kärlek och aktning af det stora pastoratets invånare, hvilka blocka upp till honom som gode barn till sin käre fader, och de kunna ej gå någon djupare, allmännare sorg än om deras gode själasörjare skulle söka och erhålla ett annan pastorat och derigenom få en annan ort för sin menniskovänliga verksamhet, skrifvet en aktad meddelare.
Länk till artikel: https://tidningar.kb.se/…/18…/edition/145020/part/1/page/2/…
Upsala 1887-11-08
I sina bästa år, 43 år gammal, afled nyligen i Ellekulla församling, Vestergötland, skolläraren J. H. Torell. Han var en mycket dugande man, verksam på flera områden, oegennyttig allmänt aktad och värderad. Men han arbetade under mycket ogynssamma förhållanden och afhöll sig af sparsamhetsskäl från att ingå i enke- och pupillkassan, hvarför han nu vid sitt frånfälle efterlemnar enka och sju barn (ytterligare tillökning af familjen motses) i mycket bekymmersamma ekonomiska omständigheter. Församlingen är liten, fattig och oerhördt betungad. 1884 uppgick Ellekulla kommunala utskyldsbelopp till 219 öre pr fastighetsfyrk – den högsta siffran i hela riket – och enligt 1886 års räkenskapssammandrag uppgingo afgifterna ensamt för kyrkliga ändamål och skolan till 216 ör pr fastighetsfyrk – en ännu mera enstaka och talande siffra; och det oaktadt hafva med dessa oerhörda uttaxeringar ändock icke löpande utgifter kunnat betäckas. Socknen eger inalles 647 jordbruksfyrk och 91 annan fyrk, af hvilka sistnämnda hälften varit folkskollärarens. Ett understöd af t. ex. 180 kr. årligen eller vanliga enkepensionen i sådana fall, vållar således ensamt en förökad debitering af omkring 25 pr fyrk – en redan tillräcklig kommunalskatt.
Den medellösa familjen befinner sig emellertid i mycket svår ställning. I detta fall är verklig och oförskyld nöd för handen. Icke den ringaste tillgång att bestrida de dagliga behofven finnes, och den aflidnes förmän och närmaste vänner hafva icke funnit någon annan utväg än att vädja till den allmänna barmhertigheten.
Några folkskolans vänner här på platsen hafva och för detta ändamål utlagt en lista i akademiska bokhandeln. – Nu är det visserligen så, att det är hård tid i landet, nöd finnes öfverall, och den frågan kan uppkastas, hvad vi här i Upland kunna hafva för skyldigheter mot den olyckliga familjen i Vestergötland; men härvid är dock att märka dels att några vissa gränser icke äro utstakade för utöfvandet af barmhertighetens gerningar, dels att i detta fall särskildt ömmande omständigheter föreligga, dels och att uppgifterna om den aflidne och hans efterlemnade familj äro vitsordade af aktade och trovärdiga män sålunda förtjenta af full tillit.
Lista är, som sagdt, framlagd i akademiska bokhandeln, och de minsta bidrag mottagas med tacksamhet.
Länk till artikel: https://tidningar.kb.se/…/18…/edition/145153/part/1/page/2/…
Comments