8 juni3 min läsning

Från Lundasjön till Lake Superior

Jag har fortsatt titta på några av emigranterna från vår lista på markemigranter.se. Eftersom några av dem på sätt och vis hade anknytning till mitt barndomshem så väcktes nyfikenheten. Delar av familjen har jag skrivit om förut. Då handlade det om en liten familj där lycka snabbt byttes till sorg. Några år efter att Gabriel på en enda sommar mist fru, dotter och svärfar flyttar hans nya fästekvinna till Bocksås. Hon heter Ingrid Petersdotter och kommer från Lunden där hon föddes 1827. De vigdes 1854 och det var dubbelbröllop då Ingrids syster Petronella gifter sig samtidigt med Olaus Olofsson på Mogaråsen[1

Nedan syns ett dokument från 1850-talet gällande ett lån på 750 riksdaler. Under Gabriel och Ingrids namn står bokstäverna m.h.i.p vilket är en förkortning för "med handen i pennan". Det antyder att deras skrivkunnighet nog var begränsad.

Gabriel och Ingrid får fem barn:

Inga Cajsa 1854-04-16 [2]

Anna Brita 1856-05-03[3]

Per Johan 1858-12-15 [4]

Johannes 1862-04-10 [5]

Anna Christina1865-07-18 [6]

Gabriel dör av bröstvärk 1869, inte ens fyrtio år gammal. Vid det laget står han som inhyses i Bocksås. Året innan hade han och Ingrid sålt gården till min morfars farmors föräldrar Petter Carlsson och Cajsa Håkansdotter och de hade flyttat hit några månader innan Gabriels död. Kanske var det nödåren som spelade in och gjorde att han behövde sälja, eller möjligen hans hälsa, det kan jag bara spekulera om. Ingrid lämnas nu ensam med de fem barnen som är mellan 4 och 15 år.[7]

Alla barnen, utom äldsta dottern kommer att emigrera. Även Ingrid kommer att sluta sina dagar på andra sidan Atlanten. En bit in på 1880-talet är familjen fortfarande skriven under Bocksås i husförhörslängden men det finns en anteckning om att de bor på Lundens ägor.[8] De kommer att bo på ett litet torp under Lunden, alldeles vid gränsen till Gunnarsjö, som senare kommer att bära hennes namn, Ingridstorpet.

Jag besökte nyligen platsen för att se vad som finns kvar. Den gamla murstocken och delar av grunden syns liksom en inrasad jordkällare.

Ingrid och dottern Anna Kristina skrivs här från 1889.

När de bott där i ungefär två år återvänder sonen Per Johan från Amerika. Han tillbringar några månader här och när han åker tillbaka till Amerika igen framåt sommaren följer Ingrid och Anna Kristina med. Kvar därhemma blir äldsta dottern som kommer att bo kvar tills torpet blir öde omkring 1930. Troligen hade Ingrids son Per Johan hunnit samla ihop lite pengar för att hjälpa sin mor och lillasyster med resan.[9] I husförhörslängden ser det ut som att Per Johan reser några veckor före men på passagerarlistan står de tillsammans[10] På samma båt, ångfartyget Romeo, finns också M. Winberg, hustrun Anna och deras barn som också ska till samma destination. De är hemmahörande i Amerika men när jag kikar vidare så ser jag att det är Ingrids dotter Anna och hennes familj som också varit tillbaka i Sverige på besök. Annas make Martin arbetar runt sekelskiftet som emigrantagent vilket torde innebära att han jobbade för att få fler att flytta dit.[11]

Flertalet av de Älekullabor vi hittat emigrerade till Connecticut men denna familj åkte betydligt längre åt nordväst, till Marquette i Michigan, nära den stora sjön Lake Superior, i vilken gränsen till Kanada går.

Ingrid som hunnit bli till åren vid flytten kommer att bo hos sina söner Per Johan (Peter) och Johannes (John). Den yngsta dottern Anna Christina avlider bara något år efter ankomsten till Amerika. I USA tar sig familjen namnet Lundqvist, kanske efter Lunden i Älekulla som Ingrid ju kom ifrån. Sonen Per Johan verkar inte ha bildat familj medan dottern Anna Britta och sonen Johannes får stora familjer. Båda gifter sig med andra svenskar och får många barn.

1910 avled Ingrid 83 år gammal. Hon fick ett händelserikt liv får man säga, men inte ett enkelt sådant. Först blev hon ”ersättningshustru” till en hårt drabbad Gabriel, sen blev hon änka tidigt och fick kämpa under fattiga förhållanden för att klara tillvaron för sig och barnen. Att på äldre dagar ta sig över Atlanten till ett land där man inte förstår språket kan inte ha varit lätt. Hon vilar nu på Park Cemetery i Marquette tillsammans med två av sina barn.