Jag får en speciell känsla när jag hittar gamla böcker, helst de runt 1900-talet och med lite illustrationer. Man får en djupare förståelse om hur det kan ha varit eller hur man brukade göra till vardags. Jag har inte så många av dem än men några har jag samlat på mig.
Den senaste månaden har jag jag lagt de här böckerna till i samlingen. "Jordbruksbok för pojkar" tryckt 1919. Man får lära sig allt som en bonde behövde veta för att göra ett bra arbete på gården. Hur man dikar och sköter jorden. Hur processen från frö till skörd gick till med alla dess detaljer, sjukdomar på åkerbruksväxterna, jordbrukets husdjur och ekonomi.
Det som var lite speciellt med den här boken. Var att det var som en avslutningspresent från en lärare till sin elev i Vilg, Fotskäl 1922. En sådan här notis skapar även ett känslomässigt värde förutom bokens innehåll. Blev gossen en bonde eller något helt annat?
Andra boken var "Läsebok för folkskolan" tryckt 1935 som användes i Svaneholms Folkskola klass 3 o 4. Den innehåller information om platser, ting och personer i Sverige samt små fotografier och tavlor. I den här boken var det bilderna som lockade mer än berättelserna. Men ett stycke heter "Vävaren i Mark" som handlar om Mor Kerstins och sonen Sven Erikssons framgång i bygden. Även en liten berättelse om "Skålknallen, som kokade soppa på en spik". Min första tanke gick till Pippi Långstrump som åt spiksoppa.
Den sista boken är även den en läsebok men tryckt 1890 och kostade 75 öre. "Läsebok för småskolan" var framtagen för läsförståelse och ljudning. Den innehåller även några gravyrer som illustrerar lite gamla miljöer och vardagsgöra. Mot mitten går det över till mer berättelser, dikter och några verser.
"Å
Ser du den där ån? Som en ofantligt stor orm slingrar hon sig fram genom skogar, kärr, ängar och fält. Ån leder vattnet från aflägsna trakter till större och mindre sjöar eller till hafvet; ofta flyter vattnet i ån jämnt och stilla, men stundom störtar det sig med dån mot djupet.
Ställer du dig vid kanten af en å och tittar ned i vattnet, så får du säkerligen se små lifliga fiskar; och lyfter du på stenarna vid stranden, så kanske du äfven får se en och annan kräfta.
Som du vet, kan man i åar fiska med håfvar, ryssjor och katsor. Tidigt om våren, då snön smälter och isen brutit upp, står vattnet i åarna högt; då fiskar man vanligen bäst. Sommartiden åter står vattnet i åarna låga; då går det lätt att ta kräftor under stenarne.
Stora, stora åar kallar strömmar, älfvar eller floder; mindre åar kallas bäckar: om våren hör man bäckens sorl i skog och mark."
Har ni några gamla böcker liggandes som ni kan slå upp ibland, undras över hur det var förr?
Comments