27 apr. 20213 min läsning

Karlssons sista slagsmål. Del 4

Uppdaterat: 2 maj 2021

Örby 6 mars 1872

Provinsialläkare Friman placerade instrumenten på bordet, tackade för sig och begav sig ut i dagsljuset igen efter att ha tillbringat dagen i Örby sockenstuga. Där hade han haft den icke angenäma uppgiften att besiktiga liket efter Fredrik Karlsson som avlidit den 25 sistlidne februari till följd av det våld han utsatts för kvällen innan.

Friman kunde konstatera att den avlidne varit en medelålders man med tämligen stark kroppsbyggnad och medelmåttigt hull. I sitt protokoll beskrev han de skiftande färger som uppkommit på huden under tiden som kroppen legat nedsänkt i en grav på Örby kyrkogård. Han beskriver ingående de skador som funnits på kroppen, ett flertal sår och jack i huvudet, några så djupa att huvudskålen blottats, blodutgjutningar i skallen, en mängd blåmärken och revor och runda sår på båda benen.

Han avslutar som följer:

”De vid besiktigningen och liköppningen gjorde iakttagelser ådagalägga:

Att Fredrik Carlsson ljutit döden till följd af det honom å hufvudet tillfogade våld, hvilket åstadkommit brott af hufvudskålen med blodutådringar inom densamma. De å nedre extremiteterna anmärkta fyra andra såren hafva sannolikt uppkommit genom lika många projektiler, af grofva hagels storlek, hvilka inträngt på djupet och qvarstannat, hvilket jag ej allenast på min aflagda embetsed intygar utan ock med denna min edeliga förpligtelse så sant mig Gud hjelpe till lif och sjel”

Skene den 8 mars 1872

L.L Friman

Rättens utslag:

Förutom Johannes Håkansson och Johannes Andersson så var också Andreas Johansson Kraft och Anders Larsson Knopp misstänkta för dådet. Under rättegången hördes de fyra tilltalade var för sig och fick redogöra för sin bakgrund samt ge sin bild av vad som hänt. Till stora delar överensstämde berättelserna men på sina håll fanns detaljer som skiljde sig åt. De tilltalade fick vid några tillfällen konfronteras med de övrigas uppgifter och vid några tillfällen nyanserades och ändrades då vittnesmålen något och förhoppningsvis mejslades sanningen fram alltmer. Det fanns också en grupp vittnen som rätten kallat, bland annat personer som hört skott under kvällen och som sett männen slå Karlsson. Dessa vittnen hade också en hel de all förtälja om Fredrik Karlssons tidigare leverne.

I rättens sammanfattning nämns hur Fredrik Karlsson ofta stört den allmänna säkerheten och ”injagat skräck och fasa hos sina grannar” samt hur han vid ett flertal tillfällen hotat de tilltalade och även angripit dem med våld av olika slag. Detta sågs som en förmildrande omständighet när domen sedan föll. Det var efter den rättsmedicinska undersökningen ingen tvekan om att Fredrik Karlsson dött av de skador han fått vid misshandeln den 24 februari.

Rättens mening var att de tilltalade ”vid berått mod, men utan avsikt att dräpa, genom uppsåtlig misshandel berövat Fredrik Karlsson livet”. Eftersom det fanns en del skilda uppgifter om vem som gjort vad under kvällens tumult så var det svårt att veta varifrån det dödande slaget kommit. Johannes Andersson dömdes till straffarbete i två år och de övriga tilltalade till ett år vardera. Anledningen till att Andersson fick ett strängare straff var att han ansågs ha börjat misshandeln genom sitt slag mot Fredrik Karlssons nacke samt att han begagnat livsfarligt vapen.

De fyra tilltalade dömdes också att stå för kostnaderna för den rättsmedicinska undersökningen samt för ersättning till vittnena som inställt sig vid tinget. Andreas Larsson Kraft blev vid samma tillfälle dömd för andra resans olovlig brännvinsutskänkning. Han skulle böta 100 riksdaler varav två tredjedelar skulle gå till länsmannen C.J Bylander och en tredjedel till Berghems sockens fattigkassa eftersom det var där brottet begåtts. Om Kraft inte skulle ha råd att betala sina böter skulle han istället undergå straffarbete i ytterligare 16 dagar.

Alla fyra fördes tillbaka till Vänersborgs länscellfängelse där straffet skulle avtjänas. De hade ankommit dit redan 28 februari och suttit häktade där i väntan på rannsakningen.