Den första biten från Kinds gräns var innehållsrik på väghållnings- och milstenar ända fram till Greppholmen. Och det partiet av Länsvägen kommer vara den delen med flest lämningar. Men det gör ju inte vägen som jag nu tar kommer vara mindre vacker och fylla ut er läsning är jag bra på. Den nya sträckningen av 156:an kommer gå över den gamla vägen och då har jag valt att inte gå de delarna utan flyttat mig framåt med bilen till nästa plats. Även den delen mellan Hagakärr och Hagaslätt hitom Haratången mot Örby. Jag har en tanke att gå hela sträckningen igen till hösten när lite färger har kommit i landskapet. Så får se om jag tar den lilla delen då. Fornsök har inga markeringar längst den korta sträckan men den ser väldigt inbjudande ut när man kör förbi. Så vem vet vad som kan gömma sig i vägkanten!
Följ den gamla Länsvägen här med dess vägstenar:
Från Greppholmen tar jag och börjar promenera sydväst och den långa backen som kommer ta mig slingrande upp till Ekåsen. Länsvägen går aldrig in på Långäckras ägor utan går tätt intill gränsen på Greppholmens ägor ända upp till Östra Gundbos gräns. Men mitt första stopp kom att bli bara efter några få meter från bilen och det var ”Olastorpet” under Långäckra. Här möts jag av en öppen lycka och ett hygge som delar lyckan och 156:an. Den lilla backstugan ska ha stått rätt nära vägen enligt en skifte-karta från 1872. I registret kan vi hitta namnet Gubbens lycka precis nedanför stugan men Snickarens torp runt omkring. Denna mark hörde nog till ett torp som stod i liden andra sidan 156:an upp till Långäckra.
Vilka som bodde här i backstugan har jag haft svårt att bena ut. För varken i Haratångs-boken eller Där färdvägar möts står det något utmärkande för just det här torpet. Olastorpet är namnet och den enda kopplingen till det här namnet är efter Olof Hansson som var född 1794. Han var förr brukare av Långäckra 1/8 men blev 1842 skriven som Inhyses. Olof gick bort redan våren 1874 men hans hustru Anna Britta levde in mot slutet 1890-talet då hon gick bort början 1898 hela 86år gammal. Deras dotter Anna Brita Olofsdotter flyttade vintern 1906 ner till Fattighuset i Örby. Och kan det här varit det som ligger bakom namnet Olastorpet. Om ändå platserna jag besöker ibland kunde tala och berätta de historier som utspelade sig här i de skogarna.
Efter Olastorpet fortsatte min färd nu in i skogen och jag kan nu se min första väghållningssten vid vägkanten. Den är delad i mitten med ett sträck och på varsin sida står det gård och socken, det överst kan jag ej tolka vad det kan vara. Lilla Dala i Berghem ligger näst intill gränsen till Skene vid den gamla Varbergsvägen. Enligt Fornsök tros den stå på ursprungliga plats vilket är kul att läsa.
”LAS LILA
DALA BER”
”SGBS LILA DALA GHEM”
Fortsätter upp för den dunkla backen där granarna sväljer allt ljus kommer jag upp till en stor grind i viltstängslet och Ekåsen. På tomten växer det påskliljor och barnen är ute å leker medan modern satt i trädgården och dona. Här möter jag även den asfalterade 156:an som precis går intill den gamla Länsvägen. Jag kryper under viltstängslet för att kunna fortsätta min promenad på den gamla Länsvägen. Det här partiet är inte lika vackert men björkarna intill lyser upp tillvaron lite. Vägen gör en lång vänsterkurva och går åter in i 156:an vid Kyrkåsen. Innan viltstängslet vid åkerns kant ska det en gång i tiden legat en backstuga här till Kyrkåsen.
Den siste boenden här var änkan och handväverskan Anna Lovisa Karlsdotter. Anna Lovisas föräldrar Carl Persson och Anna Greta Andreasdotter flyttade in på Kyrkåsen torp precis innan hon föddes 1854 och här fick hon syskonen Johannes, Ida Charlotta och Andreas. Men Ida Charlotta och Andreas somnade in redan som barn. Inne på torpet levde redan änkan Petronella Nilsdotter och hennes två barn Johannes och Anna. Carls syster Edela Persdotter flyttade hit 1856 för att arbeta som piga men blev skriven som Inhyses 1860. Året efter födde hon oäktingen Johan Wilhelm Andersson och samma år flyttade pigan Katrina Larsdotter in från Falghult. 1857 flyttade Petronellas son Johannes till Skephult och dottern Anna flyttade 1865 till Olsatorpet under Galtholmen senare också hon till Skephult. Sommaren 1868 gick fadern Carl bort och lämnade hustrun Anna Greta med de två barnen Anna Lovisa och Johannes. Änkan Anna Greta blev nu även skriven som Inhyses men levde säkert i sin stuga då ingen annan flyttade till Kyrkåsen i den kyrkolängden. Carls syster Edela gifte sig 1873 med änklingen Andreas Andreasson på Timmeråsen under Stångared och flyttade dit med sin son Johan Wilhelm. Pigan Katrina Larsdotter gifte sig sommaren 1874 och flyttade från Kyrkåsen. Anna Lovisas bror Johannes flyttade hösten samma år till Skephult och tio år senare födde hon sin oäkta son Carl Johan Johansson. Två år senare gick änkan och modern Anna Greta bort vintern 1886. Nu var det endast Anna Lovisa och Petronella Nilsdotter kvar i stugan uppe vid Kyrkåsen. Men Petronella som snart var 79år gammal och lite skraltier, var det bara en tidsfråga innan Anna Lovisa var helt ensam. Anna Lovisa gift sig hösten 1891 med änklingen Johannes Eliasson som redan hade fem barn sedan ett tidigare äktenskap och flyttade in på Kyrkåsen från Seglora. Nu blev Kyrkåsen skriven som backstuga. Änkan Petronella Nilsdotter som precis fyllt 79år hade varit på besök i Sexdrega. Hennes två barn hade flyttat till Skephult och någon av dem kan även senare då flyttat vidare till Sexdrega. Petronella blev begravd vid Sexdrega kyrka. Johannes och Anna Lovisa fick redan i början av nästa år sonen Anders men somnade in redan efter någon vecka. Johannes son Adolf flyttade ut slutet samma år. Några år senare födde Anna Lovisa sitt andra barn Märta Elisabeth. Men även hon gick bort ung efter bara några månader. Den 3 november 1897 flyttade tre av Johannes barn ut till olika gårdar och då var det endast Johannes dotter Elin och styvsonen Karl Johan kvar av barnen i stugan. Sensommaren 1904 flyttade styvsonen över till Danmark. Och dottern Elin tog båten sommaren 1906 över till Nord Amerika. I backstugan levde nu bara Johannes och Anna Lovisa men bara sex år senare gick Johannes bort hösten 1906 och Anna Lovisa blev ensam i stugan. Den 8 december 1834 flyttade den nu 80-åriga Anna Lovisa ner till fattighuset i Örby och backstugan blev öde.
Torpare Carl Persson f.1822-06-07 d.1868-07-01
Hustru Anna Greta Andreasdotter f.1820-12-11 d.1886-11-15
Dotter Anna Lovisa f.1854-01-16
Son Johannes f.1857-02-07
Dotter Ida Charlotta f.1862-01-04 d.1862-03-23
Son Andreas f.1863-07-09 d.1866-09-27
Backstugesittaren Johannes Eliasson f.1844-05-27
Hustru Anna Lovisa Carlsdotter f.1854-01-16
Johannes barn:
Son Elias f.1877-05-21
Dotter Anna f.1879-09-25
Son Josef f.1882-03-20
Son Adolf f.1884-09-21
Dotter Elin f.1887-04-25
Barn tillsammans:
Anders f.1892-01-29 d.1892-02-18
Märta Elisabeth f.1895-07-26 d.1896-02-08
Piga/syster Edela Persdotter f.1838-01-12
Oä son Johan Wilhelm Andersson f.1861-06-01
Änka Petronella Nilsdotter f.1812-11-11 d.1891-12-12
Son Johannes f.1837-02-09
Dotter Anna f.1843-07-05
Piga Katrina Larsdotter f.1823-02-07
En annan anekdot vid Kyrkåsen är ju även den gamla festplatsen Hagskullen som legat en liten bit in bakom torpet. Den ser ut att ha blivit övergiven någon gång under 60-70-talet.
Vid Kyrkåsen gick jag tillbaka till bilen för att ställa den där den gamla Länsvägen än en gång gick in i skogen ovanför Holmen. Här ifrån kunde jag fortsätta min promenad ner förbi Bråtåsen och Björkelund där vägen åter gick in i 156:an. Det var en lite mysig sträckning men en aning snårig skog. Hittade inga vägstenar och enligt Fornsök skall det inte finnas några heller.
När jag kom ner till vägkorset mot Spjutås fortsatte jag Länsvägen mot Svänasjö kyrka. Här går jag över Galtabäcken och ”Galtabroen” som säkert byggdes samtidigt som bron borta vid Greppholmen. Stenblocken är fint formade med ett genomgående hål för bäcken. Lite av räcket finns kvar som är ett stålrör som hålls fast av öglor i stenpelare. Borta vid Greppholmen finns inget räcke kvar att skåda. På en äldre storskifte-karta över Örby från 1768 har det även legat en kvarn på vardera sida bron. Och det kan man nästan förstå när man ser fallet här.
Jag fortsatte över bron mot Svänasjö kyrka och för över 100år sedan skulle jag stått mitt framför Haratångens gamla skola ungefär där kyrkan nu är belägen. Svänasjö blev införlivat i Örby socken under 1500-talet och hade förr en äldre kyrka vid gården några kilometer söder om den nya kyrkan. På samma karta som visade de två kvarnarna från 1768 kan man läsa vid gården Svänasjö ”förfallen Kyrkogård”. Ett besök som jag starkt kan rekommendera. Där finns nu endast stenmuren kvar som omringar en liten kulle där kyrkan en gång legat. Enligt Fornsök ska här inte hittats några gravstenar inom området. För att komma hit brukar jag parkera vid Björkesbacka och gå den fina grusvägen in som leder igenom gamla fornåkrar.
Vägen tar mig efter kyrkan till den ”nya” skolan som hade sina sista elever 1948 då de senare fick ta sig ner till Örbys skola. Skicket på byggnaden idag är sliten och den skriker efter lite kärlek. Tänk om det kunde flytta in en stor barnfamilj som kunde liva upp de gamla minnena huset besitter. Mitt emot skolan vid stenmuren på vänster sidan vägen ser jag nu min andra väghållningssten. På stenen kan jag se en pil till vänster och 3/8. Under står det:
"<---- 3/8
BERGHEM
HANSAG".
Att pilen pekar åt fel håll mot var Berghem ligger beror på att någon gång flyttades den här stenen från höger sida till sin nuvarande plats. På Fornsök finns den inte ännu registrerad.
Jag fortsätter förbi den gamla skolbyggnaden och kommer åter ut på 156:an. Efter cirka 100 meter viker jag av till höger och följer grusvägen in mot gården Kattekulla. Jag går med ögonen längst stenmurarna på jakt efter fler vägstenar men de lyser av sin frånvaro. Efter Kattekulla går det en stor och fin stenmur längst åkern på min vänstra sida innan jag åter gick i skogen och kommer fram till Hagakärr och 156:an. Här tog jag mig tillbaka till bilen för att följa sträckningen förbi Grind och parkerar vid Attared.
Idag kan vi endast se en gård vid Attared som är på sin ursprungliga plats. Det finns en vacker skifte-karta från 1723 på Historiska kartor över Attared. Och där kan vi tydligt se att det är funnits tre gårdar, Wäster-, Mellom- och Östregården. Det är idag Västergården som står kvar medan Mellomgården försvunnit till slutet 1800-talet och Östergården revs omkring 1940 och nya byggnader uppfördes några hundra meter mot Grind. På en detaljerad skifte-karta över Attared från 1806 kan vi tydligt se alla byggnaderna under Attareds-gårdarna. Jag hittade även tidningsartikel på tidningar.kb där Attareds skola som byggdes 1851 skulle säljes billigt sommaren 1882.
”Huset som är brädfodradt och täckt med tegel på brädbotten, är 32 fot långt, 20 fot bredt samt 14 fot högt på knut. Resten af huset upptages af kök och förstuga.”
Orsaken till försäljningen var att Haratångens nya (gamla) skola skulle ersätta Attareds 1878. Kanske detta kan vara drängstugan vid Västergården som skall ha varit byggt runt 1850 enligt ett dokument som heter Kulturhistorisk utredning 12, Häggåns dalgång som togs fram 1976.
Jag kanske ska fortsätta min promenad nu. Promenerar längst grusvägen från 156:an och har åker på båda mina sidor. Direkt till vänster låg först Attareds Östergårds ladugård. Där efter en liten innergård och sen dess bostadshus. Efter det låg Mellomgården och jag kan fortfarande se stengrunden till dess ladugård som ett röse intill vägkanten där den förr stod med långsidan mot vägen. Längre fram ser jag den röda drängstugan till Västergården ligga fint längst med vägen på en liten kulle. En mindre stenmur skapar en liten platå där stugan står. Den här byggnaden är den som jag undrar lite mer om. Kan det här varit den gamla skolbyggnaden eller Mellomgårdens äldre bostadshus? En väg leder sedan in mot gårdsplanen och man ser den röda ladugården längre in å till höger det vita bostadshuset som uppfördes 1816, så för över 200år sedan. Det är en riktigt fin gårdsmiljö här längst Länsvägen som nu sakta börjar gå ner för liden mot Örby.
Lite längre ner i backen har vi några gamla Tålyckor på båda mina sidor som hörde till Mellom- och Östergårdarna. Jag hade väl önskat att något gammalt torp hade legat här men det finner jag inga spår av i vare sig landskapet eller kartorna. Snart kommer jag fram till Grönehagen som förr hette Grönelid. Här står ett fint torp som renoverats upp den senaste tiden.
Grönelid byggdes 1826 av Åbon Per Andersson från Haby Skattegård. Per var gift med Anna Lisa Persdotter och hade med sig sina två barn Anna och Sven till torpet. Men det var ingen slump att Per byggde just under Attared. Per var född på Attared Mellomgården som då ägdes av hans far Anders Svensson. När Pers tre år yngre bror Johannes tog över Mellomgården tidigt 1820-tal flyttade Per ner till Haby och några år senare byggdes sig torpet Grönelid på hemmaplan. Här kom Per och Anna Lisa till en början få några lyckliga år och två till barn. Dottern Christina föddes sent vintern 1827 och fem år senare sonen Carl. Per och Anna Lisa kommer de kommande åren ha det svårt ekonomiskt och blir skrivna som ”Utfattiga” i kyrkolängden. Per kom mot slutet 1830-talet få benröta och gick bort i februari 1839 uppe i Borås endast 46år gammal. Hur han fick det här är svårt att säga men en av orsakerna kan vara att ett sår blivit infekterat efter ett kirurgiskt ingrepp. Och det skulle kunna luta mot det då han avled i Borås. Pers änka Anna Lisa levde kvar på torpet Grönelid med några av barnen. Men på 1850-talets början blev hon lite sämre och dottern Anna gifte sig med Magnus Jakobsson 1853 från Örby Högen och han flyttade upp hit till torpet. Anna och Magnus fick året efter dottern Johanna och Anna blev tidigt gravid igen med nästa barn. Samma år flyttade Annas bror Sven till Göteborg. Under hennes graviditet gick hennes mor och änkan Anna Lisa bort försommaren 1855 i ”Lungsot”. Annas bror Carl flyttade i juli samma år och då även han till Göteborg. Till sensommaren födde Anna deras andra barn, sonen Elias. De kommande åren föddes här barnen August, Christina och Johannes. Tiden gick på torpet, barnen flyttade ut och in, fick oäktingar och gifte sig. I februari 1895 gick hustrun Anna Persdotter bort och lämnade sin make Magnus med deras dotter Kristina å hennes två oäkta söner Gustaf Hjalmar Johansson och Erik Algot. Sommaren 1913 gick nu änklingen Magnus bort hela 87år gammal och lämnade dottern Kristina med sin oäkting Erik Algot Gustavsson kvar på torpet. Vintern året därpå flyttade arbetaren Johannes Jakobsson in här med sin hustru Selma Andersdotter och deras två barn Karin Elisabeth och Johannes från Stenabo under Örby Prästgård. Dottern Kristina till Jakob och Anna flyttade ner till granngården Sjögarås vintern 1915 med sin son Erik Algot. Till slut så köpte Johannes Jakobsson loss torpet Grönelid 1925 och de bytte namnet till Grönehagen.
Attared Mellomgård
Anders Swensson f.1762-05-12
Hustru Kjersti Persdotter f.1767-05-01
Son Per f.1793-12-01, senare f.1793-02-01
Son Johannes f.1797-05-07
Son Lorentz f.1804-06-08
Dotter Stina f.1810-04-11
Sv.far Pär Johansson f.1732-01-18 d.1813-02-07
Grönelid
Torpare Per Andersson f.1793-12-01, senare f.1793-02-01 d.1839-02-??
Hustru Anna Lisa Persdotter f.1797-06-18 d.1855-05-23
Dotter Anna f.1823-05-06
Son Sven f.1825-09-13
Dotter Christina f.1827-11-21
Son Carl f.1832-07-18
Torpare Magnus Jakobsson f.1826-02-20
Hustru Anna Persdotter f.1823-05-06
Dotter Johanna f.1854-03-03
Son Elias f.1855-09-15
Son August f.1858-06-08
Dotter Christina f.1861-07-06
Christinas oäkta:
Gustaf Hjalmar Johansson f.1884-11-15
Erik Algot Gustafsson f.1897-01-14
Torpare Johannes Jakobsson f.1872-04-07
Hustru Selma Andersdotter f.1870-05-07
Dotter Karin Elisabeth f.1901-01-06
Son Johannes f.1905-08-25
Nu fortsätter jag min sista färd ner för liden och får syn nere i gräset efter Grönelid mitt sista vägmärke för den här vägsträckningen av den gamla Länsvägen. På stenen som jag inte helt kunna utläsa finns även registrerad på Fornsök. Där kan man läsa att det står:
”guntorp
SVAN
961”
Guntorp kan jag förstå men det andra har jag inte en susning av. Nästa promenad som jag ej än har tagit börjar nedanför liden och vid Hanatorps ägor där nästa milsten står och som även står utmärkt på en karta från 1744. Där nämns det som ¼ Mils Påle och det betyder att det förr var en vanlig träpåle som senare byttes ut till den stenkonstruktion vi idag kan se på platsen. Fortsätter längst 156:an till Öxabäcks-korset och kikar på vad som finns kvar av den gamla bron som revs någon gång i mitten 1900-talet. Den gamla vägen gick ju förr upp i backen mellan Prästgården och Kyrkogården. Och där uppe ska det även finnas en vägmarkering. Sen fortsätter den ner mot Skene. Kommer bli en fin tur som jag troligen kommer ta på cykeln.
Länkar till Historiska kartor
Långäckra 1872
Örby storskifte 1768
Attared 1724
Attared 1806
Comments