I mitt förra inlägg efterlyste jag information om Prins Gustafs räddningsanstalt då jag hade svårt att hitta information om vad det var för något. En läsare hade koll och med lite annorlunda sökord i kungliga bibliotekets tidningsdatabas har jag åtminstone blivit lite klokare.
Andreas Johansson, som var en av dem jag skrev om förra gången, var inskriven där 1849-1854 och här kommer lite av det som skrevs i tidningarna runt de åren.
1846 fick stiftarna av en välgörenhetsförening i Borås tillstånd av H.M Konungen att kalla sig Prins Gustafs förening för vanvårdade barns räddning och vård.[1] Det verkar som att det också kom in bidrag från kungligt håll under de närmaste åren.[2] Ordföranden för föreningen var de första åren ”herr Öfwersten och Riddaren Nordenfeldt". 1849 skulle han flytta från orten och därför annonserade man efter en ny.[3]
I en rapport från 1850 skriver man att man hittills tagit hand om 24 barn under 18 år, både pojkar och flickor. Fyra av dessa ska ”hafva utgått förbättrade” . Övriga, som ännu var inskrivna hos föreningen vistades i olika fosterhem på landet där de fick undervisning i kristendom och handarbeten av olika slag[4]. Det var förstås inte i alla fall som man lyckades med sitt uppdrag. En gosse som föreningen haft hand om efterlystes 1854 i tidningen[5]. Han hade avvikit från sitt fosterhem i Fristad och inte återfunnits. Gossen som hette Carl Johan Fredrik Lindgren var 13 år gammal och han hade tidigare blivit agad med ris två gånger för olika förseelser., Vi rymningen hade han förutom de kläder han fått från Prins Gustafs förening, även tagit med sig en del klädespersedlar som tillhörde fosterfadern.
För att hitta lämpliga fosterfamiljer annonserade man i tidningen:
"De som önska och med vederbörliga betyg kunna styrka sig vara väl i tillfälle att kunna väl föda så som ega skicklighet och förmåga att kristeligen vårda och förbättra de vanvårdade och vanartade barn som H.K.H Prins Gustafs Förening i Borås kan komma att utackordera, hafva att anmäla sig hos föreningens sekreterare, läraren vid Elementärskolan i Borås S.P Wennergren."
1851 beslutades att föreningen skulle få disponera hälften av räntan från en arbetshusfond som fanns i länet, ett välkommet tillskott till ekonomin.[6] 1856 fick stiftelsens ekonomi ytterligare ett välkommet tillskott då en stadens rikaste män Hans Nelson i sitt testamente överlät delar av sin förmögenhet till dem.[7]
1855 broderade Vänersborgstidningen ut texten lite extra när man ville beskriva vad Prins Gustafs bidrog med i samhället[8]:
” Bland senare tiders stiftelser till mensklighetens förädling, må med skäl ställas i främsta rummet sådane, som på okunnighetens, nödens och brottets väg uppsöka den vilseförda, och genom fin omvårdnad, medan tid är, rädda honom undan förderfvet och danar honom till en arbetsam, redig och duglig menniska. Äfven i denna del av länet skulle en slik inrättning blifwa välkommen ty äfwen här saknas icke olyckliga, hwilka äro alltför mycket lemnade åt sig sjelfwa och icke genom egen kraft kunna rädda sig undan förförelsens och lastens djupa dy. Måhända kunde äfwen här en del av arbetshusfonden få anwändas till detta ändamål. --- Om man tänker sig, att af de 28 barn hwilka af denna stiftelse i Borås blifwa vårdade, hälften måhända, om de warit lemnade åt sig sjelfwa ingått mer eller mindre på brottets bana, derifrån de dock nu blifwa räddade, huru stor är då icke winsten i moraliskt hänseende, i jemförelse med de ringa kostnade och de beswär man haft? ”
Sedan följer en redogörelse för stiftelsens ekonomi under året där man också berättar vilka församlingar barnen kommer ifrån. Från Marks härad nämns då Surteby, Berghem, Örby och Torestorp. En liten gosse som man tagit hand om vet man inget annat om än namnet, ingenting om var han kommer ifrån. Han hette Björner och han kommer att höra till dem som det inte gick så bra för.
Senare samma år skriver man angående anslagen att ”Det vore önskligt att samma anslag som hittills måtte för den goda sakens skulle vara att påräkna. Onekligen är det bättre att taga vård om en mängd olyckliga varelser innan de fördärvas än att sedan behöva vräka ut miljoner för att underhålla herrar tjuvar i eleganta cellfängelser”[9]
Intet nytt under solen…Kan man möjligen önska att även dagens styrande lyssnade på detta och beslutade därefter?
Charlotta Andersson Sandberg
facebook: Genealogista
[1] www.tidningar.kb.se Borås tidning 1846-04-16
[2] www.tidninngar.kb.se Göteborgs handels-och sjöfartstidning 1849-01-08
[3] www.tidningar.kb.se Borås tidning 1849-08-30
[4] www.tidningar.kb.se Göteborgs handels-och sjöfartstidning 1850-06-12
[5] www.tidningar.kb.se Westgöthakorrespondenten 1854-11-27
[6] Ww.tidningar.kb.se Göteborgs handels-och sjöfartstidning 1851-10-11
[7] www.tidningar.kb.se Westgöthakorrespondenten 1856-03-28
[8] www.tidningar.kb.se Tidning för Wenersborgs stad och län 1855-01-31
[9] www.tidningar.kb.se Westgöthakorrespondenten 1855-08-31
Comentarios