Snart är det dags för Skållareds marten igen! Den har gått av stapeln tredje lördagen i april och tredje i oktober så länge jag kan minnas, dock med uppehåll på grund av covid förra året. Tydligen blev det inställt nån gång på 50-talet på grund av mul-och klövsjuka också om jag förstått saken rätt. Men, annars har det varit marknad i Älekulla vår och höst ända sen 1882. Tidigare hölls den på torsdagarna men så länge jag minns har det varit lördagarna som gällt. Jag har några svaga minnen av den gamla marknadsplatsen tvärs över vägen men jag var ganska liten när marknaden fick sin nuvarande plats. Man ändrade både plats och dag i samband med att marknaden började anordnas i ny regi efter 100 år.
Förr var kreaturshandeln det viktigaste. Det finns djur på marknaden nu också men mest i utställningssyfte. En period tog man tillbaka "den gamla" kreaturshandeln igen men det var långt ifrån alla djur där som var välskötta och mådde bra så beslutet att bara ha utställning känns vettigare.
Som invånare i Älekulla, eller hemvändare för den delen, är marten tradition. Vi är nog många som går runt några varv och kollar efter "känningar", köper karameller från Mariannelund, hoppas på turen vid lotterivagnen, står i ärtsoppekö och sponsrar skolelevernas klassresa med att köpa hembakt.
Är man uppväxt i Älekulla så vet man att det här med marten var väldigt stort i tidiga år. När man var riktigt liten var karusellerna och kokosbollarna viktiga inslag. Senare var det sociala av större betydelse. Veckorna innan planerades det på rasterna i skolan. Det var ju viktigt att ha någon att gå med. Oftast gick vi två och två men det kunde också vara flera, planeras skulle det i vilket fall. Man ville ju inte riskera att gå själv. Sen var det där med att ta sig dit. Bodde man som jag en bit utanför samhället var det cykeln som gällde, man ville ju inte vara bunden av föräldrarnas tider som kanske inte alls stämde överens med det man bestämt med kompisarna. En period var det lite spännande att ta en titt redan på "martnasafta", kolla in knallarna som dök upp tidigt och så. Främst var det kreatursknallar och deras uppenbarelser var oftast sådana att en försiktig unge som jag höll sig på behörigt avstånd. Vill minnas att där också fanns husvagnar med zigenarspådamer i stora kjolar, eller drömmer jag nu? Hur som helst, det var väldigt spännande, på avstånd.
Det här med klädsel brukade också skapa en del diskussioner vill jag minnas. I mitten på april kan det som bekant vara såväl svinkallt som vårvarmt. Den äldre generationen förordade långkalsonger medan representanter för den yngre inte sällan dök upp i shorts... Hösten var ungefär likadan.. "Glöm inte mössa och vantar!"
Jag har hittat ett klipp från den allra första marknaden som fanns med i Norra Hallands tidning Vestkusten 1882-10-28
För den som har svårt med det gammaldags typsnittet så står det :
Elfsborgs län
Kreatursmöte. Från Ellekulla skrifwes till Red. af H. N Tidn. Westkusten
"Johan Eliasson i Skållared i Ellekulla socken af Marks härad lät i Ellekulla och kringliggande socknars kyrkor för någon tid sedan kungöra att han med wederbörandes tillstånd upplåter plats för handel med kreatur tredje helgfria torsdagen i Oktober och April månader. Till följe deraf war första kreatursmötet i Skållared den 19 inew. Oktober. Det var ganska talrikt besökt och handeln war liflig icke enbart med kreatur utan äfven för marknad, och detta emedan någon marknadsplats eller plats för handel med kreatur icke funnits närmare Ellekulla än på 2 till 3 mils afstånd derifrån. Till ortens beröm må nämnas, att folket är fredligt. Allt gick fredligt tillwäga wid mötet, och Ellekullaboarne ansågo det som en rigtig högtidlighet att se så mycket folk samlat i sitt samhälle"
På Hallands kulturhistoriska museums hemsida finns bilder från marknaden. Fotografen heter Erik Andersson ("Kloar-Erik") och merparten av dem är tagna på 1930-50-talet. Kika gärna in på sidan för att hitta fler guldkorn
Vy över marknaden
Tivolit på gamla marknadsplatsen
Ärtsoppa på gång!
Kommersen är i full gång på kreatursmarknaden
Visst är det fantastiskt att traditionen fortfarande lever kvar?! Det vore roligt att höra era "Martnas"-minnen och berättelser. Kanske kan det bli underlag till fler inlägg framöver...
Maila gärna på :
Charlotta Andersson Sandberg
Facebook: Genealogista
Commenti