top of page
Skribentens bildNicklas Holmqvist - Ägare

Skogsråt i Nordskog, Kinna

”När de släppte ut kreaturen på skogen, fick de ha en som vakta dem för här var så svårt med vargar. Det var en pojk som vakta kreaturen i Nordskog och där kom en käring efter honom i liera. Hon bodde i ett stort hål i berget och hon ville tatt honom med sig in i berget. Men han sprang sig till räddning, så han kom undan henne. Men han blev så sjuk sen, så han låg länge efter det där. Han såg den här frun, sa han, och hon såg så räligt bra ut, men så när hon vände sig om var hon ihålig som ett baketråg.”


”De sa att här skulle vara troll uppe i Linnareberg. Det var en som gick och bryggde till jul. Då kom ett troll in och sa nånting, jag minns inte vad. Men då tog bondhustrun och slängde vört i ryggen på henne, hon var ihålig där bak. När vi var barn hade för sig att det fanns troll i Stegelåsen.”

Dante står nere vid norra sidan av Linnareberg
Dante står nere vid norra sidan av Linnareberg

De här två korta berättelser berättades av Olles-Johan och hans hustru Josefina från torpet Hagalund uppe i skogarna mellan Stämmemad och Stora Hålsjön. Johan ”Olles-Johan” Johansson var gift med Josefina Olofsdotter som var dotter till torpets förre brukare Olof Johansson och son till Johannes Hugg på Kyrkåsen 150 meter upp för backen. De bodde på gränsen till Nordskog och Linnareberg (Limmeliberg) kunde de säkert se tona upp från sitt torp då skogen runt om säkerligen var nerhuggen som många andra ställen i bygden vid den här tiden. De två torp som låg närmast Linnareberg var Björnelid och Svedjan men alla nämnda torp är såklart borta sedan länge.


Bilder från promenaden upp till toppen och branterna från ovan

En "udda" sten på toppen och ett naturligt litet hål i berget (1-2cm bred och 7-10cm högt)

Bilder från vägen ner och norra sidan, lite kvarts på vägen ner

Bilder från den östra sidan

Bilder från den södra delen

Det fanns även berättelser om fagra kvinnor med ett baktråg baktill i Skephult men här var de sjörå, bergväsen eller troll.


”Här fanns många sjörån förr. Uppe vid Frisjön hade de väl för sej var en bergsfru riktigt intill sjön. Baktill var hon ihålig som ett baketråg, men framtill var hon som ett riktigt fruntimmer. Hon visa sej när de var där och fiska, hon tyckte de tog för mycket av hennes fisk. Se, såna där sjörån, de ville rå om all fisken” – Otto Karlsson, 1937


”De hade de väl sett sjörån nere i denna sjön, Porssjön heter den. Det var en fin fröken, men när hon vände sej om var hon som ett baktråg, ihålig. Det var ett sjörå som ropte – det var en som hade tagit en stor gädda i en sjö – ”Tar du min vättlaso, så tar jag din bjälleko.”” – Adolf Johansson, 1937


”Tjäresjöfrun kallte de henne. Även hon bodde allt i berget. Det var givet, det var hon som ägde fisken. Till och med i mina barnaår, vi var där och fiska, minns jag väl hur rädda vi var. De gamle hade skrämt upp oss, kanveta. Men vi hörde de aldrig nånting.” – Otto Karlsson, 1937


Jag blir nyfiken på de här gamla berättelserna och sägner från förr. Vad är det som gjorde att de fanns. Mycket man läser är att det är skrämsel och skrock, om att man inte gör vissa saker får man otur etc. Men som i berättelsen att gossen skulle bli jagad av ett skogsrå som var ihålig baktill. Det första som jag drar mina tankar till är egentligen en skrämselhistoria för att hålla barnen från vissa platser. Det kan man nästan också tolka i berättelserna ifrån Skephult också. Linnareberg har ett par branta stup och det gäller även Stegelåsen. Det andra är att gossen var sjuk men ändå fick arbeta och det övergick i hallucinationer och en längre sjukdom. Det sista är de offrade från förr ”går” i skogarna där de en gång fick möta våra hedniska gudar. Vid Stegelåsen finns det en gammal gravgrupp och hemska berättelser om vad man gjort på denna plats. Oavsett orsak är de intressanta att läsa å höra om.


Förra våren när jag höll en torpvandring uppe i skogarna mellan Stora Hålsjön, Stämmemad och Ginkalunda, läste jag i häftet jag fick lånat om ett ”Skogsrå i Nordskog”. Och under promenaden gick vi nedanför berget men aldrig runt då torpen låg söder om. Det gjorde att jag länge har velat ta mig en promenad runt detta berg för att leta reda på denna grotta. Jag och min son Dante tog oss en promenad i helgen som var och vi gick upp på Linnareberg och runt det hela. Normalt hade vi nog gått över Hagalund, Huggsantons och Svedjan men nu orkade jag inte tränga mig igenom slyet vid Svedjan. Så vi tog oss direkt från grusvägen upp mot Linnareberg där skogen var öppnare att gå i. Det var en rätt bra stigning från vägens 86 m.ö.h. till Linnarebergs topp på 154 m.ö.h. Vi kom upp från sydväst som är den enda säkra vägen att gå upp. De andra väderstrecken är branterna olika höga men inget man försöker sig på som ni kan se i bilderna. Uppe på toppen hade vi en flack yta med några få stenar liggandes. En fin dag hade vi kunnat se Stora Hålsjön igenom trädkronorna. Men inte denna dag då dimman låg över landskapet och temperaturen hängande runt noll sträcket. Efter ett helt varv på toppen gick vi sakta ner västerut för att runda berget norr om. Här faller det på rätt bra och klippväggarna är desto tydligare och brantare än den sydöstra delen där det mer är som mossiga branter och platåer. Två intressanta formationer på den norra sidan var överhäng i berget med ett lagom stort utrymme för att en eller fler personer på ”socknens slut” eller utstött kunde ha levat under förr om det nu var så illa. När vi tar oss från norr mot öst får vi gå lite uppåt igen men det är fortfarande väldigt branta väggar på den här sidan också. När vi efter ett tag tagit oss runt hittade vi inget riktigt intressant som kunde varit ett hål eller grotta i berget. Klart vi har överhänget på den norra sidan men även några större stenblock som skapade lite utrymmen. Jag är dock glad att vi inte stötte på något skogsrå och det var nog Dante också. Men det var en trevlig men ack så ansträngande promenad i Nordskog, på jakt efter skogsråts grotta i Linnareberg.


Källor:

Kinna västra, gårdar torp och backstugor väster om Viskan i Kinna Socken

Folkminnen från Skephult


Google Maps, Linnarebergs topp https://goo.gl/maps/xzc72MBLbD1ZKQam6


Google Maps, här gick vi öppet berget från vägen


Google Maps, Stegelåsen


Fornsök – Stegelåsen


Google Maps, Porssjön

Yorumlar


bottom of page