Tidigt i somras var jag på besök i Per Andersgården i Björketorp och kikade lite i deras torpinventering om ett torp jag tänkte skriva om. De har även en stor karta med alla torpen ut markerade som jag kikade på. Jag frågade om jag fick skapa en enkel Google Maps av den här kartan med alla punkterna och det var inga problem. Så fotograferade av kartan och la in alla punkterna med inventerings numret på i kartan. Men de här numren säger ju inte så mycket i sig mer än var torpet än gång legat. Så frågade kort om jag inte skulle lägga in mer information från deras inventering. Ragnar Nilsson från Senås hade gjort det stora jobbet att skanna all inventering så jag behövde gå igenom filerna och lägga till informationen på torpen i ett Excel. Det finns enkla sätt att få ut texten från de skannade bilderna då man kan kopiera texten och bara klistra in. Men det ville jag inte för jag vill ju läsa alla muntliga berättelser om torparna när det fanns sådana.
Och det är väl dit jag vill komma med det här inlägget. Jag har skrivit av de sidor som berör inventeringen och mer finns om själva gårdarna men då de inte har ett inventeringsnummer har jag hoppat över dessa. Jag har fått läsa olika människoöden och sett många människor stått stolta vid sina torp som idag är helt försvunna, blivit fritidshus eller fortsatt bostadshus. Att få läsa igenom inventeringen ger även namn till de platser i husförhörslängderna som endast kallas Torp eller Backstuga och då även lättare att följa ett torps öde. Eventuellt när det byggts, hur personerna kom dit eller hur allt slutade.
Jag har fått lov att dela lite av de här små berättelserna och anekdoter här på sidan. Vissa har uppgiftslämnare, vissa inte. August Johansson och Joel Pettersson är några av de som bidragit mycket i sina trakter.
Eneliden under Surteby Karlsgården
” Tidigare bodde här Johan Petter Andersson och Josefina.
År 1889 byggde J P Andersson på Karlsgårds utmark en stuga, odlade åkrar som kunde föda en ko. Han brukade också en liten åken, "Smyges lycka". Skatten var 25 kronor per år. Han hade en snickarebod där han tillverkade fönster, dörrar, hjul, redskap och laggkärl. Josefina vävde till förläggare och till hemmet. Hon spann ull och stickade strumpor och vantar till familjen. År 1917 såldes stället till dottern Anna och hennes make Anders Persson.
Enelid tå
Det var platsen där bybornas samfällda fägata slutade mot utmarken. I denna fägata drev byborna sina kreatur till bete på utmarken. Denna magra mark, beväxt med ljung och enbuskar fick namnet Enelid.
Det berättas att innan djuren släpptes, gick byborna ut i fägata och utmarken med skramlor och blåste i lurar för att försöka skrämma bort vargar och rävar. En historia berättar att när kvinnorna klagade på att fåran ej fick vara i fred för vilddjuren sa en bonde
-Det skall vi nog råda bot på!
Så tog han ett vargskinn och satte fast på en bagge. Då blev fåren så rädda att de sprang från platsen och det var svårt att få hem dem igen.”
Halleberg under Surteby Karlsgården, ursprungsbostaden riven 1917 då nytt uppförts
” Detta torp var en liten "lycka" som kallades "Smygerslycka", det var också en gammal stenstuga. Här bodde vid sekelskiftet en man Johannes med öknamnet Smyger. Där var också en inneboende Eva, som tidigare varit piga i Prästgården, hon var från Kinna. De sista som bodde här var A.J. Haglund och hustrun Helma nygifta. Haglund hade erhållit kontrakt på torpet av markägaren med en mängd paragrafer, men i brist på annat använde han det som dasspapper. Han bodde här en kort tid, flyttade sedan till torpet som kallas Bräkneberg. Stenstugan förföll sedan så det var endast murarna kvar.
År 1910 brukade snickaren Johan Petter Andersson åkern i sambruk med Eneliden, år 1917 friköpte han lyckan samt något mera mark och byggde en stuga här. Han hade då överlåtit Eneliden till dottern Anna och Anders Persson. Marken uppodlades så att det födde två kor. Detta var under första världskrigets tid då det var brist på allting. Petter arbetade i sin snickarbod med laggkärl, redskap, möbler. Hustrun Josefina vävde till olika förläggare bland andra August Johansson i Frigärde, Fotskäl. År 1931 övertogs stället av nuvarande ägaren Joel Pettersson, som köpte mera mark som uppodlades till åker och betesmark. Han arbetade även som snickare och var kyrkväktare i 30år där han hade allt arbete och hustrun Anna utförde städning och andra arbeten.
Uppgiftslämnare Joel Pettersson”
Dalabacken under Smedsbo - Raserat
” Karl och Anna-Britta Karlsson, Anna-Britta var född Ek. Hade före äktenskapet två söner Claes och Henning, de reste till Amerika.
Anna-Britta kallades Backsa, gick omkring och sålde karameller, handdukar och köpte ägg och smör, som hon sålde i Kinna.
Deras stuga var dålig (ryggåsstuga). De sista åren bodde de till änkas i Enet.
Karl dog där omkring 1913, fick s.k. gubbsjuka men fick ingen hjälp.
Fattigvårdsordförande tyckte det blev för dyrt att köra honom till lasarettet.
- Den Faen kan ligga där, sade han.
Uppgiftslämnare: August Johansson”
Gubbsjuka som Karl hade skulle kunna varit prostatacancer och inte det som vi vanligtvis skulle koppla gubbsjuka till idag.
Lyckan under Kattunga Stommen - Raserat
”Vid torpet Lyckan bodde Johan och Kristina. De hade ett barn, Emma gift med Johannes Eliasson. Johan var handelsman och hade en affär. Troligen en enkel speceriaffär. Affären var förmodligen inrymd i boningshuset. Husen har stått kvar in på senare tid. Boningshuset förvandlades till kostall och väl detta som den egentligen ladugården stod till för några år sedan då husen hade fallit ner och resterna röjts bort. Så var också fallet med smedjan. Ett mindre hus som lär ha använts som magasin och förråd under affärstiden, har stått kvar till nuvarande år 1977. Julia Andersson uppger att hon minns en soteld i lyckan där bör därför bott folk ett tiotal år på 1900-talet.”
Det var lite berättelser från inventeringen och jag avslutar inlägget med lite gamla fotografier.
Först har vi Fogelås som idag är raserat. På bilderna har vi systrarna Augusta och Emma vid torpet, ladugården och när systrarna plockar potatis.
Nästa är ett fotografi från Nilsagärde även kallat Träskotorpet. Här levde Andreas Andersson och han var som namnet viskar om, en skomakare. Han gick bort 1927. På fotografiet har vi Andreas på trappan och hans brorsdotter Christina från ”Sjön”.
Fortsätter lite vid Nilsagärde och stället vars namn är Hadars. Här har vi ett fint ställe och en gammal ladugård med halmtak som jag bara älskar att se. Ingen information står om bilden.
Nästa fotografi är över Gärdesjös gamla bostadshus. Ett nytt uppfördes 1936.
Här har vi Bräknelid även kallat Nattvaktarns. På fotografiet har vi torpet och ladugården. Den här sten ladugården flyttades senare till stationsparken.
Det var allt för den här söndagen. Får tack Lena för att jag fått göra det här. Har varit riktigt intressant och gett mig en lite bättre inblick på hur det var att vara torpare förr i vår byggd. Kartan är ej helt klar då det finns lite frågetecken man även saknade inventeringsprickar mot vad själva torpinventeringen har.
Comments