top of page
Sök
Skribentens bildCharlotta Andersson Sandberg
30 mars 20214 min läsning

Tattarmordet på Rökåsen

I tidningsartiklarna som jag senare kommer att hänvisa till kallas de inblandade genomgående för tattare, ett nedlåtande ord för de kringresande som reste runt och livnärde sig med exempelvis försäljning, förtenning, kopparslageri eller hästkastrering. Ofta kombinerade man olika försörjningssätt. I Sverige var det länge ett brott att inte ha en fast adress eller ett arbete och om man skulle flytta till en annan församling krävdes prästbetyg. Man kunde arresteras som lösdrivare om man inte kunde uppvisa bevis på var man hörde hemma[1]. Många resande var också artillerister, detta gav dem möjlighet att resa mer fritt när de inte var i krigstjänst eftersom de fick tillgång till pass. Att de var artillerister förklarar också varför så många av dem jag hittat var skrivna i Göteborgs garnisonsförsamling även om de sällan vistades där.


När jag försöker följa de inblandade i den här historien genom olika källor så får jag en känsla av att de drog till med lite olika uppgifter bara för att komma igenom systemet. Uppgifterna ändras allt eftersom. Frans Oskar och hans fru påstås först ha varit gifta i 4 år, sen står hon som hans fästekvinna. Senare åberopas en borgerlig vigsel som ska ha ägt rum flera år senare. Dopattester skickades hit och dit mellan pastorsexpeditionerna dit man trodde att föräldrarna hörde hemma med detta verkar sällan stämma. Förmodligen ville de bara leva sitt liv på sitt sätt och så krockade det med det vanliga samhällets lagar och regler. En del av dem hade kanske en någorlunda fast utgångspunkt men eftersom varje socken hade ansvar för fattigunderstöd mm för sina invånare så försökte man kanske undvika att låta dessa kringresande skrivas där, man ville inte ha något ansvar för dem[2].


Det förekom ibland att det som skrevs i kyrkböckerna om dessa personer byggde på muntliga redogörelser, det förekommer flera gånger i det här fallet. Ju mer jag läser ju mer fascinerad blir jag. Visst har jag stött på kringvandrare i kyrkböckerna förr men mitt ibland ”mina” bofasta bönder och torpare så har jag inte lagt så mycket notis vid dem. Har nog tänkt att det var någon enstaka individ som man inte riktigt visste var man skulle placera. Det här är något helt annat, hela familjer som lever längs vägarna och flyttar från plats till plats för att erbjuda sina varor och tjänster. Personer som ofta har flera olika namn och där familjerna vävs ihop genom giften inom den egna gruppen. Samtidigt som gruppen var lite vid sidan av det etablerade samhället och några man såg ner på så fanns det ju avsättning för deras varor och tjänster. Det var inte ovanligt att familjer reste runt i ett och samma område och återkom till platser där de visste att de kunde få sålt sina varor eller tjänster och där det fanns människor som lät dem stanna över medan de utförde sitt arbete. Så småningom blev det straff på att husera tattare och kringdrivare vilket förstås gjorde situationen för dem än värre. Samtidigt kan man på sätt och vis förstå det dåliga ryktet som tattarna fick dras med. Det finns massor av exempel på misshandel, dråp och mord där personer med anknytning till släkterna i den här berättelsen finns med. De som skötte sig fick lida för de andras synder. Jag har lite svårt att förstå det här med att tattarna, eller resande, som man säger nu skulle var en folkgrupp. Så som jag ser det handlar det mer om en sociokulturell grupp än ett folkslag och det verkar som om det finns en stor oenighet om detta även inom resandegruppen[3].


Nu förflyttar vi oss till slutet av 1800-talet.I januari 1897 kunde man i tidningar runt om i landet läsa om ett s.k. tattarmord på Rökåsen i Gunnarsjö socken[4]




Det hela utspelade sig på annandag jul 1896 då Anders Pettersson på torpet Rökås fick besök av sin bror Oskar och två andra män; Carl Carlsson Severin och Pelle i Risa[5]. Gästerna kom i slagsmål och Pelle blev svårt misshandlad. När Anders försökte skydda honom gav sig de andra på honom istället. Anders flydde in i sin kammare med Carl Carlsson Severin, beväpnad med fällkniv, hack i häl. Anders grep tag i en hagelbössa som hängde på väggen och sköt. Skottet träffade Carl Carlsson Severin i nedre delen av ansiktet.

I väntan på rannsakning flyttades Anders Pettersson till Länsfängelset i Vänersborg[6]


Anders Peter Johansson/ Pettersson, ”en medelstor, kraftigt byggd man med ljuslett ansikte[7]” berättade att han under hela sin levnad fört ett kringflackande liv. Han föddes i Landa där föräldrarna just då vistades. Han har aldrig blivit konfirmerad, kunde inte skriva och läste dåligt. Han hade aldrig förut varit anklagad för något brott och hans fästekvinna kunde vid rannsakningen lämna över intyg från ett 20-tal Gunnarsjöbor som intygade att Anders levt lugnt och fredligt under tiden där.


Anders berättade att Pelle i Risa kommit till Rökås på annandag jul. Man hade druckit en hel del sprit, både hemma hos Anders och hos hans far där också Carl August Carlsson Severin befunnit sig. Tumult uppstod och Carl Carlsson Severin hade ropat ”Ni ska dö allihop, först jag och sedan bönderna” När slagsmålet bröt ut hade Pelle i Risa fått fyra knivhugg och ett slag i huvudet. När Anders försökte hjälpa till kom Carlsson emot honom med kniven i näven. Anders blev knivskuren och Carlsson försökte strypa honom med hans halsduk. Anders föll omkull men tog sig upp och sprang in i sin bostad. Där inne fick han tag på en bössa med ena handen samtidigt som han försökte hålla för dörren med den andra. Till slut lyckades Carlsson få upp dörren och då brann skottet av. Carlsson sprang några steg och föll sedan död ner.



Anders frikändes senare från brott eftersom man ansåg att han handlat i nödvärn[8]. Jag fortsatte titta på de båda inblandades bakgrund. Det visade sig att Anders Petersson och Carl Carlsson Severin var kusiner. Troligen fanns det även fler släktskap som jag inte riktigt är klar över än. Det har varit väldigt fascinerande att följa dessa släkter och jag tror att det finns anledning att återkomma till deras förehavanden i fler inlägg framöver.


Charlotta Andersson Sandberg

Facebook: Genealogista

276 visningar

Comments

bottom of page