Nu är det sista stora projektet avklarat som har tagit så mycket tid från mina vanliga inlägg.
Men det har varit kul oavsett. Det senaste var inför en torp vandring uppe i skogarna ovan Stämmemad, en idé jag kläckte med Emelie från KSK. Jag skapade en digital karta liknande Livet under Öresten 1840, men här har jag inte enbart människorna från Husförhörslängderna 1832-1841 utan alla boende.
Kyrkåsen byggdes av Johannes Hugg. Hans dotter Anna tog över torpet med sin make. De fick sex barn tillsammans och Anton "Huggsanton" var den yngste, född 1863.
Jag har dock inte forskat fram allt det här själv. Det gjordes en inventering för cirka 20 år sedan som täckte hela Kinna västra och utgiven av cirkelmedlemmarna med stöd av Kinnaströms Sportklubb och ABF, 2001. Häftet heter Kinna Västra, Gårdar torp och backstugor väster om Viskan i Kinna Socken. Materialet är sammanställt av Gunnar Ahlberger med tillhjälp av följande medarbetare och cirkeldeltagare; Alf Kinna, Anders Hagman, Arne Mars, Evald Stensson, Gunnar Ahlberger, Jörgen Hjalmarsson, Leif Edvinsson och Åke Ohlson. Så jag har med hjälp av detta häfte slutfört den här kartan. Men jag har väl aldrig gjort något utan att röra om lite i grytan eller hittat lite andra detaljer som jag själv känner är fel. Jag brukar basera mycket av mina platser med hjälp av gamla kartor för att hitta namn och riktiga positioner. Och det är väl här som jag är kluven i mina upptäckter mot inventeringens platser, men som jag inte heller kan lösa på ett logiskt vis. Man ska inte underskatta gamla minnen och kunskaper och allt det som står skrivet i de gamla skrifterna kan ju också vara fel. Prästerna är ju också mänskliga.
Edvards son Sven var den siste brukaren av Svedjan. En intressant notis till torpet är att den nu döde musikern Robert Broberg har sina rötter på Svedjan. Hans farmors far Johannes flyttade från Svedjan upp till Stockholm.
Det som jag har lagt till från inventeringsarbetet är väl att jag har försökt att hitta alla platser i husförhörslängden. När det först nämns och när det försvann. Det är för mig en viktig del i mina berättelser för att få en förståelse över hur länge en plats brukades. Sen har jag kanske lagt till lite andra namn som inte funnits med i inventeringen eller kollat tillbaka innan de flyttade till platsen för att se varför de flyttade hit. Eller kort förenklat lite kopplingar till torpen, och en sån var Soldat torpet under Ginkalunda där allt stod i en lång lista och refererande till de olika torpen. Det är för mig väldigt förvillande, man skulle kunna haft det för sig ett stycke men sedan rätt för torpen. Det fanns tre olika torp under perioden 1800-1899. Ginkalundas första soldattorp var Björedal nere vid Brännekulla fram till ca 1813. Där efter bytte skogen ägare här uppe och Björedal kom att ligga under Kinna Backagård istället för Ginkalunda. Johannes Hugg som var soldat i torpet flyttade upp till Kyrkekullen som förut låg under Kinna Skattegård. In på Björedal flyttade då torparen Per Carlsson som förut bodde på Kyrkekullen. Johannes Hugg kom senare att bli avskedad och byggde Kyrkåsen som nu kallas Huggsantons. Kyrkekullen var soldattorp fram till den andra soldaten Skog flyttade och kallades vid deras vistelse på Kyrkekullen för Skogstorp. Det revs runt 1888 och flyttades dit Skogen nu är placerat. Namnet Skogen kommer från de sista soldaterna Skog som bodde på Kyrkekullen. På en skifte karta över Ginkalunda under 1890-talet kan vi se att marken innanför den fina stenmuren var till Ginkalunda soldattorp. Han hade även en soldat äng nere vid Vasakärret, halvvägs igenom skogen till Smedsgården.
Själva torp vandringen tyckte jag blev en trevlig upplevelse med likatänkande människor som gillar att vandra i historiens spår. Vädret kunde väl ha varit lite mer underbart men vi gick en hel del i skydd av skogen. Mina papper jag hade med blev väl dock en aning blöta och vid något tillfälle kunde jag knappt tyda skriften på pappret. En lärdom inför en kommande vandring.
Vissa personer hade en koppling till varför de ville gå som att besöka Huggsantons grund, hade släkt som bott på något av platserna vi besökte eller till och med var med i slutfasen av den stora torp inventeringen. Jag berättade om alla som bodde på platserna, de hemska öden som utspelade sig och barn som dog i väldigt unga åldrar. Det är en sak att skriva o läsa om alla öden mot att verkligen stå på platsen där allt hände. Blir en helt annan känsla.
På Hagalund bodde torparen Johan Johansson, hans hustru Josefina Olofsdotter och deras tre döttrar. Döttrarna var Selma f.1883, Ida Maria f.1886 och Julia f.1896. Man skulle kunna tänka sig när man ser bilden att döttrarna står i samma ordning som jag skrev dem, äldst till yngst.
Olles-Johan från Hagalund berättar:
Skogsrå i Nordskog
När de släppte ut kreaturen på skogen, fick de ha en som vakta dem för här var så svårt med
vargar. Det var en pojk som vakta kreaturen i Nordskog och där kom en käring efter honom i
liera. Hon bodde i ett stort hål i berget och hon ville tatt honom med sig in i berget. Men han
sprang sig till räddning, så han kom undan henne. Men han blev så sjuk sen, så han låg
länge efter det där. Han såg den här frun, sa han, och hon såg så räligt bra ut, men så när
hon vände sig om var hon ihålig som ett baketråg.
En av de mest tragiska platserna som inte inhyste mer än en familj under 19 år var Skogehagen. Vi hann inte prata så mycket om det då vädret vid det här laget började sätta sina spår på moralen.
Tänkte jag delar texten jag har om familjen och dess tragiska öden innan de bestämde sig för att lämna torpet för ett bättre liv.
Johannes Larsson och Anna Sofia Larsdotter flyttade tillsammans till Kinna Andersgård den 13 november 1879 från Hajom. Där arbetade Johannes som dräng. De gifte sig den 29 december 1881 och fick dottern Alvida den 19 mars 1882. Alvida blev endast 5 månader och 29 dagar gammal när hon gick bort. Nu byggde de Skogehagen under Ginkalunda och flyttade från Kinna Andersgård.
Johannes och Anna Sofias framtiden kommer innehålla flera tragiska händelser som säkerligen var en av orsakerna till att de lämnade Skogehagen. Efter de hade förlorat dotter Alvida föddes sonen Carl August ett år senare, första barnet på torpet. Sensommaren 1885 föddes dotter Alvida Augusta men hon blev endast 2 dagar gammal. Ett år senare föddes dottern Anna men även hon fick sluta sitt liv alldeles för tidigt, endast 2 dagar gammal. Johannes och Anna Sofia gav inte upp hoppet om att utöka familjen och den 23 juli 1887 föddes sonen Oscar Emmanuel.
Samma år tog de in drängen Edvard Larsson född 1858 som hjälp på torpet. Men han var bara där ett år innan han flyttade ner till Stämmemad. En senvinter månad 1890 födde Anna Sofia tvillingsöner, David och den ena var dödfödd. Efter alla dessa motgångar tycker man att familjen varit med om tillräckligt? Men tyvärr inte!
Ett år efter tvillingarna, föder Anna Sofia oväntat en sen höstdag 1891 ett till tvillingpar, dottern Gerda Augusta och Carl Otto. Carl Otto går bort ett halvår senare i slutet mars 1892. Vintern 1894 flyttade den bräckliga fattighjonen och änkan Anna Andreasdotter in från Högen där hon och hennes make Gustaf Andersson hade inhyst. Den 20 maj 1894 föddes Johannes och Anna Sofias siste son på torpet, Karl Daniel. Familjen hade även den ”fåniga” Sofia Larsdotter som inhyseshjon. Hon var från Nykullen och hade levt med sin syster Lotta Larsdotter sedan deras moder Katharina Gunnarsdotter hade gått bort två år tidigare. Systern Lotta flyttade upp till Seglora den 7 november 1894 och Sofia några dagar senare. Men hon var inte där mer än en halv månad då hon flyttade in på Nykullen igen som inhyses. Dock fanns det ingen på Nykullen längre så det måste ha varit Skogehagen hon flyttade till.
Carl August som var deras äldste son gick bort endast fem år gammal i maj 1889. Och nu hade alla deras fem barn födda de första sex åren gått bort. Den 6 mars 1901 dör Fattighjonen Anna Andreasdotter och ett halvår senare flyttade Johannes och Anna Sofia med barnen till Örgryte. Johannes och Anna Sofia hade det verkligen inte några lätta år innan eller under tiden på Skogehagen och allt har väl sin mening på gott och ont. De fick tio barn tillsammans under en period på tolv år, men endast fem fick åtnjuta livet efter Skogehagen. Till sist så flyttade den ”fåniga” Sofia Larsdotter till Högen som inhyseshjon och detta blev slutet på Skogehagen.
De tre sista torpen som stod efter 1830-talet runt Björnedal var Hagalund, Svedjan och Kyrkåsen. Och de som vill kolla på kartan kan göra detta igenom följa länken nedan:
Så som min Livet under Öresten 1840 karta kan man ha med sig kartan på sin promenad och läsa om familjerna som levde på platserna. Nu är det ypperligt läge att vandra i skogen. Det är grönt och fint men snart ser man inget när det göms av grönskan. Rundan är cirka 5km lång och går mesta dels på stig men det finns några partier där man kan behöva gå igenom lite tätare terräng.
Den här torpvandringen hade aldrig varit den samma som om jag skulle göra den per Kyrkoböckerna och för det är jag evigt tacksam till det arbete som lagts ner på Torp inventeringshäftet. Jag har skapat en liten del digitalt för alla att skåda och besöka de här glömda platserna. Och med inventeringen kan promenaden bli mer levande.
Jag hoppas ni nu tar er en liten promenad bland de glömda torpens landskap och läser om alla de som skapade det landskapet vi nu har här uppe i skogen ovanför Stämmemad.
Ha en fortsatt bra dag!
Comentários