top of page
Skribentens bildCharlotta Andersson Sandberg

Utdrag ur "Sägner från Skogsbygden"

Uppdaterat: 16 feb. 2022

Har råkat på en fantastisk bok med en massa gamla sägner och berättelser, en stor del av dem utspelar sig i de gamla gränstrakterna mellan Sverige och Danmark. Boken heter "Sägner från Skogsbygden" och det är Britt-Marie Carlstedt som sammanställt en del av Hakas-Gunnars uppteckningar. Hakas-Gunnar hette egentligen Gunnar Johansson och kom från Hakatorpet i Karl Gustav. Han ägnade en stor del av sitt liv åt att skriva ner berättelser som han fått ta del av från äldre människor runtom i bygden. Trots att denne man bodde bara några kilometer från mitt hem så har jag inte vetat om honom förrän nu. Jag får skylla på att jag inte är inföding här... Hur som helst, denna skatt vill jag gärna dela glimtar ur här på bloggen.


Jag kan alltså inte själv ta åt mig någon ära för berättelserna men jag hoppas på att i vissa fall även kunna undersöka om de nämnts på fler ställen och om det kanske finns ett uns av sanning i dem. Britt-Marie Carlstedt valde att återge berättelserna precis som Gunnar skrivit ned dem och jag försöker göra detsamma. Jag har också med de ordförklaringar som ibland förekommer i anslutning till texterna.


Vi börjar med två små historier från Karl Gustav


Spöket på Skantabacken.

Skantabacken är en höjdsträckning något hundra meter sydväst om sjön Skärsjön å hemmanet Storgårdens ägor. Över Skanta backe gick gamla landsvägen mellan Karl Gustavs kyrkby-Olleredsbro-Nösslinge med en fin gammal bro över Skärsjöbäck som rinner ur Skärsjön i Mäsen.


På Skantabacke var mycket otyg förr. Där var en sten intill vägen och där var ett räligt spöke som huserade värre om kvällarna. De hade sett en huvelöser gubbe där..

Folk som gick där låtsade sig inte se honom, men när de kom hem så rökte de sig. De togo och ströko eld på tre svavelspeter o höllo i munnen så de fingo dratt in av röken. Hade de inte gjort det hade de blivit gastkrammata som de kalltes.


Gastakrammata- gastar och spöken kunde krama en och man fick då inte bara blåmärken utan blev sängliggande sjuk.

Svavelspeter- man brände svavel som skydd både i boningshus och ladugård, det var en demonbesvärjande eller demonblidkande handling.



Rackare-Lotta.

Vid trädg.-mästare M R Ljungblad, som förr hette Skärsjöholm låg ännu på 90-talet en liten stuga. I den bodde Rackare-Lotta, Norska-Marjanas dotter.

Norska-Marjana var en trollpacka som förgjorde folk och sen hon blivit för gammal för sådant lärde hon dottern.


Liksom Grenskan kunde hon spå i kort. Och hon hade en stor ”sökne”. Det var i synnerhet ungdom som kom till henne, för att få veta huru länge de fingo vara ogifta, vem den tillkommande blev, och hon spådde dem och behandlade stackars töser som blivit i grossess, allt för rundlig betalning.

Även äldre sökte henne. En gumma från Dalagärde kom en gång för att få botat sin man från ”suparesjukan”.

Då var hon i kyrkogården och hämtade en benpipa. Och så sade hon att den ”sjuke” skulle dricka genom densamma. Det gjorde han men till slut blev han drinkare ändå.


Sökne-stort antal besökare




Jag har försökt leta efter Rackare-Lotta och hennes mor utan resultat. Är det någon som vet mer om dessa personer så hör gärna av er!


Charlotta Andersson Sandberg

facebook: Genealogista

genalogista 76@outlook.com


Källa:

Carlstedt, Britt-Marie: Sägner från Skogsbygden. Vaftrudner 2012


1 commentaire


Invité
22 févr. 2022

Intressant läsning ,M Ljungblad var min pappas farfar -

J'aime
bottom of page