top of page
Sök
Skribentens bildNicklas Holmqvist - Ägare
18 aug.7 min läsning

Äldsta artikeln i Kinnarumma

Idag ska vi dyka lite djupare i vad som skrevs om Kinnarumma i de historiska dagstidningarna som man kan hitta på [1]Kungliga bibliotekets sida Svenska tidningar. Jag har försökt hitta den äldsta artikeln sen har jag valt några runt de båda sekelskiftena samt mitten 1800-talet.

 

Den äldsta artikeln jag kunde finna om Kinnarumma var från den 9 december 1771 och tidningen Posttidningar. Här nämns det att ”Kinnarum” hade 14 daler Mynttecken som man skulle lämna in för att få ersättning. Ett Mynttecken är vad jag förstår ett sorts nödmynt där staten kunde köpa på kredit för sin krigsmaskin i början 1700-talet. [2]Mellan 1715-1719 trycktes flera miljoner mynt upp och hade ofta avbildningen av romerska gudar.

 

Posttidningar 1771-12-09:

 

Nästa artikel handlar om en Kinnarumma-bo som en tid var Ostindiefararhandlande och betalade för varg men även räv som fällts. Artikeln publicerades den 16 oktober 1802 i Örebro Weckoblad men karln kan läsas vid andra tillfällen och kom att ha en viktig roll vad jag förstår i [3]vargen och rävarnas utrotande i vårt härad. Innan jag djupare i ämnet får ni ta del av artikeln i helhet.

 

”I anledning af nyheten från Örebro om Wargars ödelser.

Uti Borås eller rättare 6 fjärdingswäg nära den Staden, är en Man som tilförliteligen med et slags ludring så wisar Wargarne til fjälls at han kontraherar om full betalnings erläggande för alla kreatur som derefter eller inom wissa år af odjuren fällas. Hans namn och adress är Ostindiefararen Jonas Molander, Borås och Kinnarumma; hwars öfriga kunskaper om Räfwars fångande m. m. lönar mödan at känna. (Insändt.)”

 

Vem var då den här Jonas Molander? Jag har försökt hitta något i kyrkoböckerna men det har kort sagt varit svårt. Han nämns flera gånger i boken Kinnarumma sockens historia och kommer endast ta med några få detaljer där ifrån. Jonas var född den 24 november 1757 och enligt Borås flyttlängd född i Vadsbo, vad jag kan tyda. Han levde i början av 1790-talet i Förhöret på Första Kvarteret i Borås som dräng men egentligen var han troligen Handels-betjänt. Jonas var för sin tid berest då man kan finna han i Dagligt Allehanda 1791 som rapporterad ankommen resande till Stockholm. Han kom att bo under sin vistelse i huset nr. 149 på Riddarholmen men vilken byggnad det kan vara hittade jag inte. [4]Dock förvärvade direktören Simon Bernhard Hebbe av Ostindiska kompaniet Hebbeska huset 1760, byggt 1630. Kanske var det huset han bodde eller ett annat som vi inte kan få fram?

 

[5]”… och Handels-Betjenten Jonas Molander fr. Borås, bo i Huset N:o 149 på Riddareholmen…”

 

När Jonas var 38 år gammal gifte han sig med pigan och hemmansdottern Margareta Svensdotter på Klockaregården i Kinnarumma och blev sedan hemmansägare av gården samt Topperyd. Under sin tid i bygden kom Jonas aktivt jaga rovdjuren till sin utrotning vilket man också kunde läsa i en tidningsartikel publicerad 1800 där man dräpte en Björn som härjade i skogarna mellan Fritsla, Seglora och Kinna.

 

[6]”Någre skallgångar werksältes därpå förl. Höst, då Wargarne in i ängbetet gjorde skada, men utan annan werkan än at de sedermera flydde trakten, wartill förmodeligen torde bidragit Hr handelsman Molanders utlagde inöringar, för de hwars åtgärd men har at tacka mäst alla Räfwars utdödande här i orten.”

 

Jonas och Margareta fick de kommande fyra åren döttrarna Inga Maria, Elisabet Johanna och Sofia Petronella men detta hindrade inte Jonas att göra sina affärsresor.  [7]Den 11 oktober 1803 hade han åter besökt huvudstaden och under den här vistelsen bodde han i hus nr. 14 vid Norrlandsgatan. Troligen står inte det här huset längre för det revs en hel del under Norrmalmsregleringen på 1960-talet, även så Alfred Nobels födelsehus. [8]I början av 1800-talet började man sakta använda märgel som jordförbättringsmedel där man spred ut det på åkrarna för att tillföra mer kalk. Och i en tidningsartikel från 1816 diskuterades det om hur effektiv märgel var. Flera höga personer i Boråstrakten var nöjda med att bruka märgel och Jonas hade brukat detta sedan 1804. Finns det kanske kvar någon märgelgrav runt Klockaregården i Kinnarumma?

 

[9]”Herr S. Tollstorp berättade att han uptagit och såsom gödningsämne anwändt mycken mergel och lofwade derom ingifwa ett memorial. Likaså anmältes, att Nämndeman Anders Olofsson i Bollebygds Härad, nu närwarande såsom Sällskapets Ledamot, äfwen nyttjat mergel, det han på sina egor uptäckt, och lofwade däraf insända prof. Förre Handlanden Molander från Marks Härad sades hafwa gagnat mergel till gödning alt sedan 1804.”

 

Jonas och Margaretas äldsta dotter Inga Maria gick bort den 8 maj 1817 i hetsig feber endast 19 år gammal. 1820 flyttade den andra dottern Elisabeth Johanna upp till Borås och till sist flyttade Sofia Petronella 1821 upp till Skövde.[10] Samma år blev Jonas dömd att böta 8 rd. 16 sk. för osämja i äktenskapet med hustrun Margareta och flera vittnen hörde i samband med rättegången. Det visade sig att livet hade blivit hårt ekonomiskt för Jonas där de levde på knapp mat och dels lånade pengar. Margareta lämnade honom några år senare utan att säga vart hon tog i vägen och prästen noterade att hon ”afvikit orten”. I ett desperat försök skickade han in en insändare i tidningen Post- och Inrikes Tidningar den 20 augusti 1827 där han sökte sin hustru. Men den kändes mer som att hon var tvungen att återvända och fortsätta leva med honom.

 

[11]”Min egenwilligt från mig skiljda hustru Margareta Molander, född Swensdotter, som af Marcks häradsrätt blifwit ålagd med mig fortsätta äktenskapet och sammanflytta, men deruti än tredskas, och enligt bewis, icke finnes på sin förra wistelseort, Borås stad, warder, enär hennes wistande är mig alldeles okekant, härmed underrättad, att derest hon underlärer inom natt och är till mig inflytta och äktenskapet fortsätta, föranlåtes jag i inga ordning söka skillnad i äktenskapet. Klockaregården wid Kinnarum. D. 10 Juli 1827.

 

Jonas Molander

f.d. Boråshandlande.”

 

Margareta återvände troligen aldrig och Jonas flyttade in på Lilla Årydet där han avled 78 år gammal av ålderdom den 26 december 1835. Men enligt dödsboken gick han bort på Kinnarumma Klockaregård. Detta var det jag kunde finna om Jonas Molander och han hade nog sina upp och ner i livet men berest var han i alla fall för sin tid. Molander var inte ett jättevanligt efternamn och när han levde i Borås hade han två till personer som hette Molander i efternamn men om de var släkt har jag inte tittat närmare. När han flyttade till Kinnarumma 1796 flyttade en annan kvinna Molander till Skara. Jag hade som sagt väldigt svårt att hitta information i kyrkböckerna om Jonas men sen har jag bara ögat i två dagar. Vore kul om någon mer känner till den här herren för att han verkar ha varit en väldigt drivande herre i Kinnarumma och i jakten på rovdjuren. Finns ju även en hög ås inte långt från Finnedal som gränsar till Seglora socken som heter Ulvaåsen, som är ett tydligt tecken på att varg funnits i bygden. Tänk dig att höra ett ylande där ifrån runt 1700-talet, då skulle man nog bege sig in i stugan.

 

Handlanden Jonas Molander f.1857-11-25 d.1835-12-26Hustru Margareta Svensdotter f.1761-09-20, rymd från Jonas runt 1827Dotter Inga Maria f.1798-05-11 d.1817-05-08Dotter Elisabeth Johanna f.1800-04-02, till Borås 1820Sofia Petronella f.1802-09-07, till Skövde 1821

 

 

I mitten av 1800-talet var stortjuven Österberg i alla tidningarna runt vårt avlånga land. Han var beryktad att gömma sitt stöldgods ute i terrängen för att sedan återvända för dem. Och ett sådant rykte fanns även i Kinnarummas skogar. Österberg hade dömts och fängslats för sina brott men han försökte få hjälp att rymma igenom att dela med sig av ”kakan” när det lyckats. I just Kinnarumma så skulle Österberg ha stoppat ner 7000 riksdaler i en tillkorkad butelj och gömt den i en mosse i Kinnarumma intill ägorna Halla och Enekulla i Ljushult socken.

Flera personer letade förgäves letat efter den här skatten men sommaren 1847 hade man bränt en svedja intill Hallas ägor och i en bergsklyfta hittade man en butelj. Den hade av värmen spruckit i botten men även smällt lite och inne i buteljen fann man en större summa falska sedlar. Så lite sanning kanske det fanns i Österbergs berättelser fast inte i Kinnarumma socken.

 

I Älekulla finns ett stort flyttblock som kallas [12]Österbergs Sten där han beryktats skall ha gömt ett annat byte. Mer om han kan ni läsa i Charlottas inlägg från 2022.

 

 

Vi avslutar den här artikeln med ett mer lättsamt inslag. Efter att Häggån en kort tid stigit över sina kanter hösten 1893 hade vattnet runnit in i en närliggande vedbod i Årebo. Av sin förvåning hittade man här inne två livs levande gäddor som simmat in under översvämningen. Snacka om häpet och lättfångad gädda! På en [13]Lagaskifte karta från 1861 kan man se flertalet byggnader, stora som små intill Häggån. Kan någon av de mindre varit vedboden kanske?


Årebo runt 1860, källa: historiska kartor
Årebo runt 1860, källa: historiska kartor

”Att fånga fisk i vedbod hör väl till de mindre vanliga företeelserna trots tidens – i många och mycket – märkvärdighet.

Det hände sig dock häromdagen i en gård i Årbo, Kinnarumma socken, att man i vedboden kunde taga två stycken lifs lefvande gäddor. Händelsen förklarar sig sålunda: Vedboden ligger nära intill en förbiflytande å och då den häromdagen steg öfver sina bräddar, att vattnet gick in i vedboden, hade gäddorna följt med och fingo som nämnts med lifvet plikta för sin näsvishet, skrifves till Elfsborgs läns tidning.”

 

 

Hoppas ni gillade dagens inlägg om vad som skrevs om Kinnarumma socken i de historiska dagstidningarna. Jag har medvetet valt att inte ta upp Rydboholmsbolaget för det finns så mycket annat intressant att läsa än om Sveriges första mekaniska bomullsväveri. Vill man läsa mer om det ämnet finns tex. [14]Glenn Murbergs hemsida.

 

Ha nu en fortsatt trevlig dag!


[1] Kungliga biblioteket Svenska tidningar, https://tidningar.kb.se/

[3] Kinnarumma sockens historia s366-370

[10] Kinnarumma sockens historia s.351-352

52 visningar

Comments

bottom of page